Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1867, sida 2

huru mexikanarne vidare fortsätta att slita sönder hvarandra. Den hotande notvexlingen mellan Frankrike och Preussen rörande Nordslesvig, som föranledde vissa djupare politici att se åskmoln vid horizonten och redan höra knallarne — har befunnits icke existerande; allt är idel kärlek och vänskap mellan de stora makterna. — Samma känslor råda äfven mellan Sverge och — Ryssland. Czaren har på det artigaste bemött de svenska officerare, som bevistat hans storläger, och våra ,, Monitorer synas bli föremål för den största uppmärksamhet. Under sådana förhållanden kom det der förlofningsryktet som från höjden, för att gifva litet lif åt konversationen. — Det gäller nu Preussen eller Danmark. Skall en preussisk eller dansk prins få vår prinsessa? Här är nu ej fråga om hvilkendera af de unga männen är den hyggligaste och hvilkendera som kan bäst tillvinna sig den unga furstinnans hjerta — sådana menskliga konsiderationer få ju ej gälla inom hofven — utan här beror det på hvilketdera partiet skulle bäst passa för Sverge? Eller för Danmark, ty äfven den saken har kommit med i beräkningen. Här har, såsom förut är nämndt, Aftonbladet ansett det preussiska partiet alldeles orimligt; ingen menniska skulle i Sverge vilja höra talas derom. Men deri bedrog sig Aftonbladet, ty dess kollega Dagligt Alleh:a uppträdde i motsatt anda, och finner förbindelsen med den preussiske prinsen förträfflig. Ingendera — märk väl — yttrar dock ett enda ord om den ene eller andre prinsens personliga egenskaper, men båda äro eniga derom, att furstliga äkienskap numera sakna all politisk betydelse, hvilket ej hindrar dem att vara ganska ifiga hvar och en för sin åsigt om pariet. Under tiden ingår från Paris underrättelse derom, att partiet med den danska kronprinsen nu skulle vara en uppgjord sak, ehuru man i sjelfva verket icke rätt förstår, att den kunnat ligga kejsar Napoleon särdeles mycket på hjertat. Om så emellertid är förhållandet, så har konung Carl gjort sin önskan gällande, utan hänsyn till sin broders planer, hvilka varit riktade åt den preussiska sidan, och hvarför Dagl. Alleh:a nu uppträdt såsom målsman. Man torde således kunna motse, att de båda stora Stockholmstidningarne komma att äfven på detta område stå emot hvarandra, då grupperingen blir: kungen, Danmark och Aftonbladet å den ena samt hertigen af Östergötland, Preussen och Dagl. Alleh:a på den andra sidan, den sednare sannolikt understödd tillika af H. M. enkedrottningen. Men prinsessan sjelf? Hennes eget val? — Derom känner man ju alls intet och den småsaken täster man sig ej vid! Och likväl torde denna sak blifva mera betydande än man ännu föreställer sig, såvida den unga furstinnan eger något af sin faders karakter. Och då torde vågsälen komma att väga öfver på Danmarks sida. Det låter sig nemligen icke förneka, att ju let varit de danska prinsessornas skönhet och älskvärda egenskaper, som beredt dem le i verldens ögon lysande partier, som le ingått, den ena med Englands, den anIra med Rysslands thronföljare. Det hör ill det nuvarande danska konungaparets stora förtjenster, att det gifvit sina barn mn förträfflig uppfostran i rent menskligt hänseende, hvilken burit frukt både på sönerna och döttrarne. Så omtalas den mge kronprinsen såsom en icke blott vaccer ungdom, utan tillika såsom ett mönter af sedlighet, anspråkslöshet och älskärdhet, om han också icke eger något ramstående i afseende å manlig kraft och vögre själsgåfvor. Men hans egenskaper söra honom särdeles egnad till att blifva n god make och en god konstitutionell egent i ett land med fredliga förhållanden. Och honom har vår prinsessa den lycan att personligen känna, likasom han tenne, sednast etter det nyligen aflagda sesöket på Bäckaskog, hvilket visserligen cke berodde på en tillfällighet. För vår ringa del lägga vi synnerlig igt på dessa personliga omständigheter, när vi ej erkänna att svenska nationen ar någon som helst rättighet att af den nga furstinnan fordra något offer afsina nskilta, rent menskliga böjelser. Dessutom förstå vi ej hvarföre man här kulle begära det? År då icke förbindelen mellan vårt konungahus och det danka ganska lyckligt för båda? Härigenom öra åtminstone alla planer på den ena ynastiens undanskjutande för den andra ara röjda ur vägen. —FF