Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1867, sida 2

likt en vacker tafla, hvars skönheter först genom en derpå fallande solstråle framträda i sin rätta dager. — Huru? utropade hon, i det hon ej syntes kunna återkomma från sin förvåning; jag skall skala och göra i ordning det åt er? Sedan jag uppe på Schillingslust hört af alla — och ni sjelf har ju med egna ord bekräftat det — att ni helds sjelf tillreder dylika saker åt er, ja, att ni alls icke vidrö många läckerheter, om ni ej vet hvems hand, som tillagat dem: Reinhold såg halft förvirrad ned framför sig och smålog — Ni har rätt, sade han halfhögt, jag är nu engång er sådander egen menniska, och man måste förlåta mig mina små nycker, likasom jag gerna förlåter andras. Men detta kar naturligtvis ej ha någon tillämpning på er. Af er hand skulle jag emottaga allt, ja, låt mig säga er det: hvad er hand tillredde åt mig, skulle under alla omständigheter smaka mig ty jag vet icke hvilken hand, som skulle kunna vara prydligare, fläckfriare och vackrare än er. Jane hade ett ord på läpparne och kastade blott en hastig blick på läkarens hand, som lekte med en af de små silfverknifvarne, hvilka lågo på bordet, men hon uttalade ej detta ord, utan sade blott, efter en kort paus, lugnt: — Om ni denna gång talat sanning, så vill jag uppfylla er önskan. Och hon tog ett af de saftiga päronen och skalade det försigtigt, bemödande sig att så litet som möjligt vidröra det med fingerspetsarne. Derefter lade hon det på en tallrik och fattade genast ännu ett, för att göra om experimentet. — Seså, sade hon derefter, nu är det verkstäldt enligt order. Var god och smaka på! — Skall ni ej göra mig sällskap? Hon nickade och ville skala ett nytt päron åt sig sjelf, men han tillät det ej, utan framräckte sin tallrik, från hvilken hon tog ett af päronen, hvarefter hvar och en med god smak långsamt förtärde sitt. t. Jane och Reinhold sutto härefter en stund tysta och funderande. Slutligen sade den förra: — Får jag skala ännu ett päron åt er? — Icke i dag, men en annan gång, och hvar vi än må vara, ber jag er alltid göra såsom i dag. Var försäkrad om, att ni derigenom bereder mig en stor glädje; Hon nickade, utan att svara; derefter framtog hon ett