Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1867, sida 1

i Algier till kejsarens och kejsarinnans ära, äro arbeten med stora olikheter — men båda med stora förtjenster — general Bosquet till häst, midt uti ett vad i Almafloden, omgifven af sin stab och sin lifvakt, afrikanska jägare till fot, utgör hufvudgruppen i förra taflan. — Fransyska artilleriet håller på att gå öfver floden — några pjeser äro redan öfver och karlar och hästar arbeta med förtviflans ansträngningar för att få kanonerna upp på en hög dominerande kulle till höger — längre bort, i mellangrunden, synas flere kanoner och anspann engagerade i sjelfva floden och på stränderna — bataljfältet, upplyst af solen, synes i bakgrunden, insvept här och der uti krutrök. — Denna tafla framställer en märklig episod ur krigshistorien. Bosquets raskhet och djerfhet att med groft artilleri våga öfvergången af floden och sedan bestigandet af höga, otillgängliga höjder afgjorde stridens utgång. — För denna bragd förtjenade generalen väl att få sig ett så nobelt äreminne, som detta konstverk, nu intagande en af hedersplatserna i Versailles historiska galleri. — Taflan är kraftigt tecknad och målad — den gifver ock ett stort intryck. — Hvad festen för kejsarparet beträffar, så är det högst intressant se huru konsthären i detta arbete vetat att genom den bredaste behandling åstadkomma verkan och effekt. Öfver den stora duken hvilar ett varmt skimmer, uti hvilket arabernas karakteristiskt målade och tecknade fysiognomier, deras rika kostymer och glänsande vapen stråla i solen. Kejsaren och kejsarinnan äro placerade högst uti hufvudgruppen i halfdagern under en af färgrika arabiska mattor arrangerad tronhimmel — de träda ut från ett kolossalt tält, omgifna af sin svit, och mötas af arabcheferna, hvilka täfla att sträcka fram emot dem och nedlägga för deras fötter sina vapen. — Hela mängden — min, qvinnor och barn — rusar framåt att gifva sin hyllning; från venstra sidan i förgrunden framledes af några raska öknens söner en eldig arabisk häst, för att öfverlemnas som present. Allt detta gifver, -som man lätt inser, en charmant scen — skada blott att i taflan finnas flere ej acheverade partier, hvilka störa verkan af det hela. Ni får för denna gången nöja er med dessa mina rader om de fransyske storherrarne, och skall jag i nästa bref förvälja litet om deras medbröder, som idka målarkonsten uti mindre skala, — men derör ej mindre mästerligt. — Jag blifver glad id blotta tanken på sådana dugtiga konsthärer som Meissonier, Gerome, Bonnat, Zonheur, Troyon, Bougerercau, Daubigny, Jreton Protais, Robert-Fleury (Tony), Giäomotti och andra — hela långa raden if stora och små gudar om hvarandra i konstens verld. ,