denna underrättelse gjort ett nedslående intryck. ITALIEN. Oaktadt den franska ,, Moniteur nyligen meddelat, att det missförstånd, som uppstått mellan den italienska och den franska regeringen genom general Dumonts officiösa mission till Rom, fullkomligt blifvit utjemnadt genom de ömsesidiga förklaringar, som man på båda sidor funnit tillfredsställande, påstås det likväl i underrättelser från Florens, att det inträdt en spänning de tvenne makterna emellan. Detta rykte fann till en början en viss fasthet derigenom, att chevalier Nigra, som länge representerat konungariket Italien i Paris och är en varm anhängare af alliansen med Erankrike, blifvit kallad till Elorens, och samtidigt dermed yttrades derifrån, att han i den ifrågavarande saken visat alltför stor eftergifvenhet gentemot kabinettet i Paris och derigenom bragt Ratazzi, som just behöfde vensterns bistånd för erhållande af ett lån på kyrkogodsen, i en svår ställning. Man påstår att Frankrike ogerna ser Nigra lemna sin post i Paris och skulle lägga mycken vigt vid hans defmitiva återkallande. Åluruvida italienska regeringen i detta afseende fattat ett afgörande beslut, vet man ännu icke bestämdt. Ryktet derom, att det goda törhållandet mellan Italien och Frankrike blifvit rubbadt, har sedan Nigras hemkallande betydligt tilltagit derigenom att den italienske krigsministern, general Cugia, ankommit till Berlin, och man har härvid dragit en parallel mellan denna resa och general Gorones mission till Berlin förra året. Allt detta spelar emellertid nu en roll i de belgiska och tyska tidningar, som äro fiendtliga mot Frankrike, och som bemöda sig att efter yttersta förmåga arbeta på att framställa sakerna så, som vore Tyskland hotadt af en ny koalition. Emellertid har man icke i någon fransk tidning sett tvifvel om på hvilken sida Italien skulle stå i händelse af ett krig, och detta land behandlas af Frankrike med större välvilja än någonsin tillochmed i organer, som förut icke varit det gynnsamma. Den franska Moniteur har just nyligen gifvit den italienska regeringen det största erkännande för dess lojautå. Då Ratazzi aflöste Ricasoli lät den sistnämnde tydligt förstå, att han icke drog sig tillbaka för landets inre angelägenheters skull, utan ville lemna plats för en man, som i högre grad än han lemnade garantier för upprätthållan— ANA — 0 det af alliansen med Frankrike, med hvilken allians — som kändt är — Ratazzi alltid varit identifierad. Det är således svårt att förstå allt pratet af de tyska tidningarne; men onekligt är, att det skulle synas ganska oklokt, om den italienska regeringen på allvar rappellerede från ambassaden i Paris den om Italiens enhet så högt förtjente fosterlandsvännen Nigra. FRANKRIKE. Den franska officiösa pressen fortsätter sina bemödanden att gendrifva alla rykten om ett fiendtligt förhållande till Preussen och hemliga förberedelser till ett krig med denna makt. ,Patriet för d. 2 d:s innehåller en ny artikel med öfverskriften: Ilvartill krig? hvaruti denna ministeriella organ söker bevisa att hvarken Frankrike eller Tyskland kan önska krig. Om det — yttrar tidningen — i Frankrike finnes någon röst, som uppriktigt fordrar krig, så är denna röst den politiska reaktionens sista genljud; om deremot en sådan röst finnes i Tyskland, så är den ett förräderi mot nationen. Tidningen ,,Constitutionnel uttalar sig i samma riktning. ,Indep. Belge vill icke sitta någon tilltro till dessa starka fredsförsäkringar och förmenar att tidningarnes yttranden icke öfverensstämma med de faktiska sörhållandena, isynnerhet som det är bekant att krigspartiet i Frankrike har talrika och inflytelserika målsmän till och med i kejsarens grannskap. Den i Paris utkommande tidn. ,,Epoque säger sig från säker källa hafva erfarit att Preussen i April detta år (således under den luxemburgska konfliktens sista stadium, och under det konung Leopold II uppehöll sig i Berlin med anledning af hans broders, grefven af Flandern, förmälning med prinsessan af Hohenzollern) afslutat en allianstraktat med Belgien, hvilken emellertid först skulle komma till giltighet, då serskilda omständigheter inträffade. Detta meddelande, som i och för sig icke låter otroligt, betecknas af en del tyska tidningar naturligtvis som en löjlig dikt, som uteslutande är beräknad på att upphetsa sinnesstämningen i Frankrike. Constitutionnel bekräftar nu de privata underrättelserna derom, att Frankrike nyligen förvärfvat sig tre provinser i södra delen af Cochinchina, samt påstår att anamiterna äro vtterst förtjusta hi