Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1867, sida 1

L ——cs————— Bref från Pariser-exhositionen. (Från en tillfällig korresp.) — — — — Det lider intet tvifvel, att ju kejsar Napoleon är den, som med sitt snille tagit initiativet och uppgjort till hufvudsaklig del planen till den nu pågående verldsexpositionen, hvaraf såväl han sjelf, som hela Frankrike, skördar så stor ära. Och så står denna stora, harmoniska byggnad nu färdig, uppfylld af föremål från vetenskapens, konstens och industriens rikaste schakter, från alla verldens vinklar och vrår. Från stora entråen till palatsets port gör jag ett djerft steg, och utan vidare betänkande klifver jag öfver den af korrespondenter nedtrampade terräng, hvilken 1 torm af park med sina tempel, slott, villor, ruiner, fyrar, ,,sjöar och grönskande esplanader är det första som på camp de Mars sordna sandplan möter den besökande. Ytterligare, från porten till palatsets aldra innersta, ett steg och man befinner sig i konstens ljusa salar, der nästan allt det bästa, som den nyaste konsten i färg och form har framalstrat, möter ens blickar. Frankrike har utställt sina taflor uti tvenne stora salar, till venster i palatset, — uti dess hjerta skulle man kunna säga — och sannerligen är hvardera salen en varm och skön hjertkammare. .Gifver kejsaren det kejsaren tillhörer — så har man gjort här. — I centern af hvarje sal tronar Napoleon III in effigie. Hypol. Flandrin har målat tänkaren och filosofen Napoleon (i generalsuniform), med framåtlutadt hufvud och begrundande allvarliga drag, då deremot Cabanel framställt kejsaren med upplyftadt hufvud och lifligt ansigtsuttryck, iklädd en enkel svart och hvit , costume de la cour. Båda dessa porträtter, så olika uppfattade, äro dock så i afseende på likheten som den konstnärliga behandlingen utmärkta. Grande toile west pas toujour grande tableau — säger en fransysk kritiker, och han har rätt; men det stora drager till sig uppmärksamhet, och vill jag derföre, som alla andra, först taga de stora och imposanta taflorna i betraktande. De äro nästan alla äldre bekanta och redan flera år gamla. Yvons ,la prise de Malakofkoch ,la gorge de Malakoff upptaga, jemte Edib. Dubufes ,Venfant prodigue, betydande delar af första salens väggar. Yvön är för Napoleon och hans armå, som illustrator af dess kampanjer och bragder, hvad hans mästare Horace Vernet var för sin tids suveräner och deras armber — med den skillnaden dock att hvad Vernet i sina verk framställt är ölverlägset och fulländadt. Han skref, om jag så får säga, sin tids historia med pensel och färg, och gjorde det på ett stort, genialiskt sätt — hvarje blad i detta hans jätteverk är ett mästerstycke både uti historiskt och konstnärligt afseende. Yvons arbeten deremot, med alla sina stora förtjenster, äro mera rena illustrationer till officiella rapporter, och det rika i hans färg förslår ej att nöja honom upp till mästarens ståndpunkt. Hans ,prise de Malakoff är och förblifver!. roligen hans bästa opus — hjeltarne uti le sednare blodiga dramer han framställt sakna ädelhet; soldaterna slagta hvaranlra i vildt virrvarr och hekafomber omring dem af blodiga massakrerade offer räcka afsky. Det är godt att genom ett nkelt ,,helt om kunna vända dessa krisets fasor ryggen. Se här något annat gladare och behagigare. Wer nicht liebt Wein, Weib und iesang, er bleibt ein Narr sein Leben lang — har en gång en stor andlig författare agt, och man frestas lätt att tro det Duufe, med tanken mer på denna sats, än å citatet ur den moraliska bibliska histoten, har komponerat och målat sin stora afla ,Penfant prodigue (den förlorade onen). En lättsinnig och vällustig ungoms sökta nöjen, fyllda pokaler, musik, pel och sång samt vackra flickor uti yr ans öfverflöda på den kolossala duken. ubufe har länge varit publikens älskling, han har målat graciöst och fint stora orträtter — men de stränge kännarnes unstling har han ej varit: de hafva sagt oom vara ,,söt i färgen. Nu har han