Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1867, sida 3

som bestod af något slags soppa, liknande bensoppa, med smärre köttstycken i bottnen, — jag örmodar åtminstone att det var kött, ehuru det hade mera tycke af läder, hvilket icke med hvad bråkande som helst kunde fås sönder. Troligen var det oss till ära, som husirun gjorde sig det ovanliga omaket att med litet vatten skölja de kärl, hvarifrån vi åto; diskvattnet slogs ut bredvid elden utan tvekan, och någonting liknande en trasa agerade handduk. Soppan åto vi ur en träskål eller bunke. Kåtans omgifning var garnerad med köttstycken, som dinglade i träden. för att torkas, i temligen stor qvantitet. Egendomligt var att se huru de vårdade eller snarare vanvårdade sitt några månader gamla barn. Det låg i ett slags litet tråg eller ahkio. som lärer kallas komso. Dit bäddades barnet half. naket i mossa eller dylikt, och något skinn lades deröfver. h-arefter det hela snördes ihop såsom ett snörlif omkring ungen derinne. När barnet. skrek, vyssjades det till ro genom ett sådant skakande, att själen bordt fara ur kroppen. Den sura olgamla mjölken fick barnet inkarminera lika äl som de andra, utan allt krus. Komson är något spetsig i fotändan, och når lappqvinnan vandrar till kyrkan eller annorstädes jemte barnet, sticker hon komson att stå med spetsen i snödritvan; dit lemnas barnet, så länge hon går in, eller ock hänger hon hela anstalten på en spik! Och lilväl ligga barnen ofta helt nakna inbäddade uti hvitmossa i komson samt skola, märkvärdi vara alldeles svettiga, då de tagas ut derifrå direkte i kalla vinterluften. Sådana barn dö i mängd, men kunna äfven blifva folk utaf; till och med mycket gammalt folk, såsom gubben i första kåtan, hvilken hela sin tid lefvat som lapp. Såsom bevis på lapparnes och den fattiga befolkningens i höga norden liknöjdhet för födan, kan jag ej underlåta försöket att efter möjligheten älergikva en verkligen passerad händelse. En sockens prestgård på flera des af pastorn: hvad hafven ni nu tiden att äta? oh! mitä milloi kin. — Finnes det ännu mjöl och I — Sådant har icke funnits på många tider. — Hvad äten ni då, finnes det kött? — Nog slagtade jag en gång en ko, men det är en rundelig tid sedan den blef uppäten. —Nå finnes det mjölk och kor? Nog hafva vi två kor och kar på andra kannan mjölk dagligen, men redan minskas den, då fodret är slut (n. b. till foder gifvas utom hö många andra granna (7?) saker, och likväl utgjordes mannens hushåll af 13 personer!) — Nå, hvad äten ni sedan? — ,,Noh, mitä milloinkin. — Hafven vi fått fisk? — Icke just mera än litet någon gång. — Tag nu dessa tvenne bröd såsom tuliaisia, ena hältten får du äta på vägen och den andra kan du föra hem. — Nej, icke äter jag nägot deraf, utan nog förer jag alltsammans hem (n. b. mannen hade då ej ätit på ett dygn, men väl vandrat hela en.) — Nå, här får du då ett halft (bröd för din egen räkning till vägkost. — ,Kah, hyvä kun sain leirän, en olen viellä, syönyt mitään eilisestä påivästä, sade gubben leende och dermed var den saken slut. Lapparne dricka orimligt mycket kaffe. Kopparne äro af en vanlig spilkums storlek och inrymma ett, ofta nog halitannat qvarter af den dyrbara drycken, hvilken bör vara så stark som möjligt. Vanligen skola för en person genast framsättas två sådana koppar, och efter ett dylikt morgonkaffe stå de sig ofta ända till qvällen, fastän de hela dagen äro i rörelse med skidorna ). Svälta kunna de förträffligt, om det kommer derpå an, men när de åter få inkaminera kött och köttsoppor m. m. försvinna äfven orimliga satser deraf i deras svalg. Den förtjensten hafva de dock (n.b. officielt), att de ej skola supa. Kaffet har neml. undanträngt bränvinet, tack vare de religiösa röelserna, som befunno sig i största flor för några år sedan. I smyg dyrkas dock ännu Bacchus af ganska många, sålunda nemligen, att ej andra ,kristityt se det, såsom det heter. Märkvärdigt är, att man bland allmogen i Lappmarken aldrig får skåda någon glädjeyttring uti allmänna nöjen; aldrig höres någon sjunga, aldrig förekomma Midsommareller Julnöjen såsom annorstädes, ej heller synnerlig glädje vid bröllop o. s. v. När ett större samqväm eger rum för bröllop eller dylikt, synes ätandet vara deras enda nöje. Att emellertid vår egen kosthållning hos gästgifvaren Regina i Muonioniska kyrkoby är ganska god, måste uppiktigt erkännas, men sämre lärer nog förestå, när vi resa från detta ställe.