Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1867, sida 2

Ja, han hade förstätt detta ögas fråga, dess bön, så trodde han åtminstone. Och snabbt var han beredd att uppfylla den. Sakta lade sig hans hand åter på den sjukas småningom droppande panna, och åter visade sig samma lugnande verkan, hvilken han nu bemödade sig att öka genom sin fasta vilja och i det han med en ihållande, lätt tryckning lät handen hvila på pannan. Han skulle nu ej längre förgäfves hoppas hvad han för ett par timmar sedan knappt vågat tänka på. Han såg det inom några få minuter tydligt för sina ögon. Den sjukas andedrägt blef lugn och jemn, hennes barm höjde sig numera endast långsamt och sakta, och liksom afkyld af en lätt vinds osynliga fläkt, aftog hettan på panna och kinder. Ännu ett par hastigt förbiilande minuter, och Jane låg i en djup, naturlig sömn — en balsam för den trötte och svage, en hugnad för den lidande och betryckte, det bästa och naturligaste styrkemedel för den från en svår sjukdom tillfrisknande. En god timma förblef den lycklige läkaren sittande i den tvungna ställning, han intagit, men längre kunde han ej uthärda den, hur mycket hans innersta kände och den bästa vilja än understödde hans krafter. Men för att ej väcka den slumrande, lät han tryckningen af sin hand småningom aftaga, tilldess den endast såsom ett skyddande täckelse sväfvade öfver den naturligt varma pannan. Slutligen borttog han den långsamt helt och hållet och drog den sakta till sig. Han hemtade djupt andan, liksom hade en förfärlig börda aflyftats från hans betryckta själ. Han lutade sig tillbaka på stolen och betraktade på afstånd den sjuka. Hon sof lugnt och fast, allt lugnare och fastare, tilldess dagens första skymt föll in genom fönsterförhängena och den trogna lampan vid Rebeckas sida kunde släckas, Den gamla tjenarinnan hade längesedan dukat under för sin trötthet och äfven fallit i en djup sömn. Reinhold hade rest sig trån sin plats och utsträckte vällustigt sina stela lemmar. Han, den starke mannen, var nästan utmattad, ty han hade kämpat mot en fruktansvärd fiende, och detta med uppbjudande af hela sin viljekraft. Sakta gick han några steg fram och tillbaka i rummet på den mjuka mattan och slog sedan i åt sig ett glas af det stärkande vin, som Bertha aftonen förut medfört, j Sedan han tömt det, kände han sig lifvad på nytt och nu