märkta. En mexikansk tidning säger till och med, att Eulalio Ortegas vältalighet erinrade om Mirabean. Kl. 9 på aftonen tillkännagaf ordföranden, att domstolen ajournerade sig till dagen derpå kl. 8 på morgonen, emedan hon önskade öfverlägga rörande några af de anklagades försvarare framhållna omständigheter. Följande dagen, den 14, samlades krigsrätten ånyo, men ingen af de anklagade var närvarande. Allmänna åklagaren tog till ordet, sedan advokaterna förklarat att de afvaktade hans sammanfattning af målet för att yttra sig ånyo. Sennor Azquizoz förnämsta argument mot Maximilian stödde sig ej derpå, att kejsaren undertecknat det ryktbara dekretet af den 5 Oktober 1865, som, sade han, i någon mån förklarades och ursäktades af de omständigheter, hvarunder det blifvit utärdadt, utan på dekretet af den 7 Mars 1867 om insättandet af ett regentskap, hvarigenom Maximilian gjort sitt bästa att föreviga det borgerliga kriget i Mexiko. Han slutade med ett yrkande på dödsstraff. Marimilians försvarare togo åter till ordet, men utan framgång. Mejidshoch Miramons advokater gjorde likaledes ett nytt, men lika fruktlös försök. Rätten höll derefter en hemlig session för att uppsätta domen. Det vill synas som om allmänheten ej fått tillträde till rättens sessionsrum när domen afkunnades, ty en mexikansk tidning ,, Sombra de Arteaga, som lemnar en redogörelse för sessionen, yttrar: ,,Omkring kl. 10 på aftonen den 14 åtskildes krigsrätten, och vi ha ännu ingen officiel underrättelse om dess utslag. Bland andra detaljer, som de amerikanska tidningarne veta berätta, är äfven den, att furstinnan Salm-Salm skulle gjort ett försök att befria kejsaren, men att hemligheten blifvit förrådd af en mexikansk officer, som hon gifvit diamanter till ett värde af 25,000 dollars för att han skulle vara behjelplig vid Maximilians flykt. Det skulle varit i anledning häraf som furstinnan fått befallning att lemna Queretaro.