Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1867, sida 3

1it sig särskIlda ombud Ior de unsalmtatds 1114 e:1 1 och gåfvornas samvetsgranna sördelande. och Ilollander, som nu återvänder med ett litet parti mjöl. har erhållit detta uppdrag för Åsele församing, Länsstyrelsernas första årsvänt-berättelse. Stora Kopparbergs län. Väderleken, som från medlet af sistlidue Augusti intill Oktober månad var synnerligen regndiger och menlig för jordens brukning och sådd, men under sistnämnda månad i allm änhet blid, öfver zick deremot i början af November månad. elter förutgångna ymniga snöfall å den då icke tillfrusna en, till ihållande köld, hvilken, med få da stott under December och Februari månader, då töväder inträffade, ihärdigt fortfor ända till slutet af sistlidne April månad. I högre och nordligare trakter af länet uppnådde stundom under vintern kölden en styrka af — 40 gr. och derutötver; utgörande den härstädes uppmätta necbörden under månaderna November — April 82.— dicimallinier. I följd af kylan under April och Maj försenades de betydliga snömassornas bortsmältande, och tillbakahölls all växtlighet, hvadan äfven, och då först i början af Juni månad en så hög värmegrad inträdde, att åkerjorden derigenom gjordes tjenlig till bearbetning, samt höga värflöden i de stora vattendragen inom detta län föranledde betydande ötversvämningar å den invid vattendragen belägna sidländta inegojorden, vårsådden fördröjdes långt utöfver den för denna landsdel sedvanliga tid och å åtskilliga trakter icke kunde afslutas förr än vid midsommartiden. Genom då inträffad hög temperatur med omvexlande åska och regn framkallades en stark växtlighet, hvars fortgående, snabba utveckling dock snart hämmades af återkommen kylig och regnig väderlek, intilldess denna i första hälften af innevarande månad efterträddes af full sommarvärme, som skänkt vegetationen ökad kraft och ingifvit hopp om en mindre otillfredsställande årsväxt, än som tillförene befarats. Beträffande de särskilda sädesslagen och först höstsädet, hvilket utgör en mindre del af detta läns årliga utsädesbelopp och hvaraf hvete i ringa mån odlas, så kunde i följd af den högst missgynnande väderleken under sistlidne höst endast obetydligt af nämnda säde bringas i jorden å sådan tid, att den uppspirande brodden förmådde före vinterns plötsliga inträdande vinna erforderlig växtkraft, hvarjemte en del af åkerjorden, som i anseende till den ymniga nederbörden icke kunde till höstsädesproduktion beredas, förblef obesådd. Dessa förhållanden i förening med de tidiga, digra snöfallen före markens tillfrysande nästlidne höst och synnerligast den under innevarande års vår länge rådande kalla och blåsiga väderleken, som mångenstädes förstörde sädesbroddens rötter och derigenom föranledde omsåning med vårsäd, hafva ock haft till följd, så väl att odlingen af höstsäd bedrifvits i mindre omfattning än under nå gångna åren, som äfven att nämnda, nu växande sädesslag i allmänhet företer en svag och ojemn växtlighet och endast på få ställen, der sådden verkställdes före regntidens början sistförflutna höst eller der jordens beskaffenhet motverkat de i öfrigt ogynsamma förhållandena, lemnat utsigt till god skörd. Och torde derför samt ehuruväl de under Juni och innevarande månader inträftade gynnsamma väderleksvexlingar fortskyndat hös dets utbildning, likväl icke nu kunna förväntas, att detsammas afkastning här i länet kommer att uppgå till medelmåttig. Vårsädet, som består dels af korn, såsom hufvudsäde i några socknar, men i öfrigt mindre allmänt, dels af flerahanda slags blandsäd, dels hufvudsakligen af hafre, har väl, till följd af den utaf osvananförda naturförhållanden orsakade sena såningstiden och den jemväl sedermera under längre tid fortfarande kyliga väderleken, som hämmat broddens uppkomst och tillväxt, ännu hunnit föga utveckling, men visar dock allmänneligen ett lofvande utseende, utom inom Westerdals fögderi, der, synnerligast inom de öfre socknarne, som äro mest utsatta för klimatets hårda inflytelser, detta säde ännu befinnes tunnt, ojemnt och tynande, äfvensom å några få trakter inom Säters fögderi, hvarest mask lär skadat sädesbrodden. Och ehuru sålunda den blifvande afkastningen af vårsädet är helt och hållet beroende af väderlekens beskaffenhet hädanefter intill skördetiden, torde dock, under förutsättning att densamma varder gynsam för en kraftig växtlighet och sädens mognad, icke saknas förhoppning om en fullt medelmåttig och i vissa högländta och mera bördiga trakter af länet om en god skörd. Af trindsäd, hvaraf utsås nästan utesintande gråa ärter, som, förutom i de socknar, der korn utgör hufvudsädet, allmännast förekomma i blandning med annan vårsäd, synes, om detsamma, utan att skadas af frost eller annorledes menlig väderlek, får utvecklas och mogna, kunna emotses en medelmåttig afkomst. Potatis, som i stor myckenhet odlas, är lika med öfriga, mindre allmänt odlade jordfrukter, af ett frodigt utseende, utom å sidländt mark, hvars vattensjuka beskaffenhet hindrat plantornas framkomst, och i länets nordligare delar, hvarest potatisen ännu är så föga utbildad, att icke utan en särdeles gynsam väderlek under nästkommande höst dess meznad kan förväntas. Likaledes hafva trädgårdsväxter, lin och hampa, hvaraf odlingen inom länet är i allmänhet af föga betydenhet, uppnått sådan växtlighet, att densamma ingifver förhoppning om en god äring. Gräsväxten hindrades i sin uppkomst af den länge rådande kyliga och blåsiga väderleken, som, jemte väderleksförhållandena under hösten och vintern föranledt, att klöfvern å de flesta artificiella ängarna till största delen utgått, men, sedan ett gynnsammare förhållande i detta hänseende inträffat, har den öfriga gräsväxten med ovanlig hastighet utvecklat sig till frodig växtlighet; och ehuru densamma å myroch skogsslogarna i länets öfra delar förmodas, i anseende till den oblida väderleken och det höga vattenståndet derå, blifva ringa, samt den sidländta ängsmarken synes komma att lemna mindre äring än hårdvallsoch de artificiella ängarna, hvartill kommer, att en del af slåttermarkerna invid de större vattendragen lidit af genom vårfloden uppslammad sand, så torde dock, då höskörden inom kort tager sin början, kunna för länet i dess helhet påräknas en höafkastning öfver medelmåttan. Östergötlands län. Den särdeles regniga väderleken under början af sistlidet års höst förorsakade icke allenast att höstsådden i allmänhet försenades, utan ock att sicke all den jord, som för höstutsädet var afsedd, kunde dertill användas. De stora snömassor, som sunder vintern föllo, innan jorden blifvit nog tillI frusen, och sedermera långt fram på våren qvarlågo, bidrogo tillika med den kalla, blåsiga och I långvariga våren äfven att menligt inverka på höstsädet, så att detsamma i allmänhet och synnerligen der jorden genom sitt läge varit mera blottstäld för syra torde gifva klen skörd. Den under Juni månad inträdda förändring i temperaturen och för växtligheten särdeles tjenliga med värme och nederbörd omvexlande väderleken ha. likväl i någon mån upphjelpt utsigterna för skörifven af höstsädet, på samma gång den åt at ett särdeles lofvande utseende. skilda sädesslagen visa sig för närvarande: hvetet åkertunnt, men i växten temligen oe PP Av or