Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1867, sida 2

för en skuld af några riksdaler. Men den enda rigtiga lösning af denna fråga är bysättningstvångets fullständiga afskaffande. I samma nummer af A. B. talar samme förf:e om den nu pågående försäljningen at riksgäldskontorets obligationer, dervid han omtalar, att af dessa obligationer blifvit försåldt ett belopp af omkring 2!, millioner riksdaler, ett resultat, som anses vara mycket godt. Efterfrågan är också i ständigt stigande. Ullvilka äro orsakerna till denna framgång? frågar förfn, och angifver dessa orsaker sålunda: I första rummet att tillgången på ledigt penningkapital tillvuxit derigenom att folk i all.:änhet lefver sparsammare och således bereder sig större öfverskotter. Jemväl ha lönlösa spekulationer funnit en gräns, och huru obehagligt det kan ljuda i öronen på vissa pressens organer, begynner man i allmänhet estersträfva att förtjena penningar genom industriel eller handelsföretagsamhet. Man har begynt inse att det är ett med stora faror förknippadt sjelfbedrägeri, att göra stora affärer blott för att synas vara stor affärsman. Det ena med det andra har bidragit att öka tillgången och minska efterfrågan på ledigt penningkapital. Men bland orsakerna till berörde låns framgång kan äfven med rätta upptagas det praktiska sätt på hvilket detta lån blifvit af Riksgäldskontoret behandladt. Fullmäktige hafva, såsom det synes oss, på ett lyckligt sätt bestämt vilkoren så, att egaren af penningkapital erhåller något mer än den vanliga bankdepositräntan, men något mindre än den gängse räntan å fastighetsinteckningar. Kontoret tillhandahåller en lättfattlig prospektus och träder i direkt korrespondens med personer i landsorterna, alldeles såsom de enskilda bankerna bruka. Det intressantaste af alltsammans är att obligationsköparne äro många, så att statsobligationerna blifva spridda i landet och Riksgäldskontoret vinner — liksom andra penninginstitutioner — kunder. Det är ett uttryck i denna framstöllning, som vi ej rätt förstå, nemligen då förf:n antyder, att det skulle funnits organer inom pressen, som ogillat att personer ,,eftersträfva att förtjena penningar genom industriel eller handelsföretagsamhet. Ehuru vi temligen uppmärksamt följt den svenska pressen, hafva vi alldrig funnit någon, som drifvit en sådan åsigt som förf:n angifvit. Men väl har en och annan funnits, som yrkat, att förtjensten skall förvärfvas på fullt hederligt sätt, och detta har kanske ,ljudit obehagligt i öronen på en och annan af de , företagsamme. I öfrigt befara vi, att det öfverflöd på hvad förf:n kallar ,,penningekapital, som nu inträffat äfven hos oss, ehuru det af mången ansågs icke längesedan alldeles omöjligt att en sådan tid skulle komma — beror äfven af orsaker, som icke äro så gynnsamma som förf:n ser dem. Det beror nemligen derpå, att mången verklig och sund företagsamhet blifvit qväfd på samma gång som åtskilligt oförstånd och vingleri. Och detta har i sin grund i den skräck, som ännu lefver i friskt minne sedan förra året. Vi afse härmed hufvudsakligen husbyggandet i städerna och jordförbättringar å landsbygden. Sedan fastighetskrediten blifvit — på grund af uppsägningar af inteckningar, hvilka mängen nu ångrar — betänkligt rubbad, vågar äfven den solide byggmästaren icke uppföra hus, ej ens på de ställen, der detta vore en god och lönande aflär. Så blifva alla de yrkesmän — murare, snickare, målare, smeder, taktäckare, tapetsörer m. fl. — som i husbyggandet ingå, utan sysselsättning. När en landtbrukare fruktar för att nedlägga penningar i nyodlingar, dikning, inköp af bättre redskap och gödningsämnen m. m, så verkar detta arbetslöshet i stora dimensioner å landet, jemte förminskning i åkerjordens produktion. Det lider intet tvifvel, att ju det svåra trångmål, hvari våra näringsidkare under de sednare åren befunnit sig, qvarlemnat dessa följder, hvaraf man skall hafva långa efterkänningar. Att detta åter inverkar på fabriksindustrien och handeln, ligger i sakens natur. Lägger man härtill de många enskilta olyckor, som uppstått genom det sätt, hvarpå många fastigheter blifvit bortslumpade, så har det varit en hård pröfningstid vi genomgått, om den också onekligen FA FAL i Ta I KE