Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1867, sida 2

den vackra psalmen. Utom detta syntes ett gammalmodigt, temligen stort klädskåp samt en med hvit tyll behängd toilettspegel, på hvilken hvarje pjes låg och stod i den prydligaste ordning. För öfrigt innehöll rvmmet endast några stolar samt, midt emot sär gen, en med svart ylletyg öfverdragen ländstol. Golfvet var betäci:t af en mjuk matta, och rundtomkring på väggarne hängde några nästan gulnade kopparstick, framställande scener ur judiska historien och ännu äldre än de, hvilka vi redan sett i judinnans andra rum. Då Bertha och läkaren inträdde i rummet, låg den sjuka som vanligt med tillslutna ögon, tyst och orörlig, liksom vore hon känslolös tör allt, som föregick omkring henne eller som kunde hon ej uppfatta det. Och likväl måste hon egt medvetande om de besökandes närvaro, ty hon vände ett ögonblick, ehuru nästan omärkligt, liksom lyssnande hufvudet mot dem, och hennes åter långt utsträckta armar ryckte sakta, som om en inre darrning genomflöge de upprörda nerverna. Reinhold framträdde hastigt, men ohörbart, till sängen, lutade sig ned till den sjuka och betraktade henne med den mest spända uppmärksamhet. Då han ej varseblef någon synlig förändring hos henne och blott trodde sig märka en sakta ryckning i ögonlocken, fattade han försigtigt hennes hand, för att ej störa henne itall hon insomnat. Det sakta vidrörandet väckte eller störde henne ej ur hennes apatiska läge, men att hon icke sof, utan kände hans hand, trodde han sig märka på en nervös darrning, som ögonblickligen genomlopp Hennes lemmar. Bertha lutade, stående tätt bakom den forskande läkaren, sitt blonda hufvud närmre intill honom och hviskade knappt hörbart i hans öra: — Finner ni henne bättre eller sämre? O jag ber er, säg mig det! Reinhold syntes till en början ej gifva akt på denna bön, så tog hans undersökning honom i anspråk. Hört den hade han dock, ty efter.en stund sade han sakta: — Allt är, tyvärr oförändradt. Pulsen jagar och rasar som förut och hettan synes mig tillochmed ha ökats. Jag ber, var god och helt sakta sätt hit en stol åt mig; jag måste, så vidt möjligt är, undvika hvarje rörelse, om jag ej vill störa henne. . (Forts.)