Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1867, sida 2

In Ack Gud, det stackars barnet ligger på soffan i yttre salen. — Så för mig genast till henne, Rebecka, och visa doktorn till gröna rummet. Jag skall kalla in honom när jag talat med Jane. i Det skedde såsom hon sagt. Reinhold befann sig snart i ett visserligen något lågt, men likväl trefligt, enkelt möbleradt rum med några kopparstick på väggarne, framställande märkvärdiga momenter ur den gamla judiska historien. Det fanns deribland åtskilliga ganska förtjenstfullt utförda, men den unge mannen hade ej nu håg för att lugnt betrakta dem. Halft otålig, halft ängslig gick han fram och tillbaka på mattan och var glad då dörren åter öppnades samt Bertha med sitt vänliga ansigte inträdde. — Nåväl, ropade han mot henne, hur är det, hur mår er väninna? Bertha trädde helt nära intill honom, och hennes ansigte uttryckte någon oro. — Jag har sagt henne, att ni är här, hviskade hon, och hon har efter någon tvekan förklarat sig beredd att emottaga er. Och det torde väl också vara mycket nödvändigt. Mig synes hon vara mycket sjuk, och det är mig obegripligt huru en menniska, som ännu i går var så frisk, redan i dag kan ligga i en sådan feber och så helt och hållet bruten. Ni skall bli förvånad då ni får se henne. — Men ännu ett, käre doktor. När ni går in till henne, så förhasta er ej, utan undersök henne riktigt noga. Ni har ju tid på er. Skrif upp hvad ni finner nödigt att ordinera, så skicka vi genast till apoteket i staden. Jag går före er, för att draga försorg om några förfriskningar, som jag genast skall skicka ned. O, hvilken lycka, att ni just är här! Den stackars Jane! Så ensam och öfvergifven af hela verlden! Hon nickade vänligt åt den henne med intresse betraktande läkaren, svepte schalen tätare omkring sig och lemnade rummet, för att med snabba steg återvända hem. Men Reinhold, som föreställt sig det besök, hvilket han i dag ämnat göra, helt annorlunda, beredde sig. att följa den gamla Rebecka, som för honom öppnade den bakre dörren till den lilla salen, genom hvilken han genast inkom i det honom bekanta rummet. Derinne herrskade, vid det mulna vädret och enär