Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1867, sida 1

D — —7 — Det måste ha händt något ovanligt dernere, sade Margaretha till gästen, ty Rebecka visar sig blott sällan hos OSS, Hon vill tala med mig och har brådtom. Reinhold stod vid denna oväntade underrättelse mållös och med vidöppnade ögon framför den unga flickan, ehuru det ännu alls icke fanns något skäl att antaga, det någon olycka inträffat; men vid vissa sinnesstämningar är menniskan full af dystra aningar, och Reinhold befann sig just i en sådan sinnesstämning, —, Gå, sade han slutligen, och tala med henne. Jag väntar er här. Margaretha observerade ej synnerligt den ängsliga, beklämda tonen i dessa ord; hon var sjelf för upprörd, för att gifva akt derpå. Hon skyndade ut, och det förekom den väntande som en evighet innan hon kom tillbaka, hvilket också verkligen först skedde efter tio långa minuter. Margaretha inträdde i rummet mycket långsammare än hon lemnat det, och en tung börda tycktes hvila på henne, Äfven hennes ansigte var blekare än vanligt, och hennes blå öga uttalade en djup bedröfvelse, hvilken hon, om hon förmått det, i första ögonblicket gerna hade dolt. — Ihad är det? frågade med blixtrande ögon doktorn; som med häftiga steg gått af och an i rummet. Har verkligen något oväntadt inträffat? — Tyvärr ja, något alldeles oväntadt! ljöd det hastiga svaret, Gumman var i förtviflan och visste alls icke något råd. Vär kära Jane har i natt blifvit mycket sjuk och ligger, enligt Rebeckas beskrifning, alldeles orörlig och mållös. Hon frågade mig hvar hon skulle få reda på en läkare, som kunde hjelpa hennes matmor, ehuru denna bestämdt afböjt hyarje hjelp. Nu, käre doktor, tänkte jag genast på er och har räknat på ert bistånd. Vill ni ha den godheten, då ni ju är den sjuka så nära, att snart gå ned och se till Jane? Vid hennes första ord hade Reinhold blifvit alldeles blek och derefter blodröd, och han tycktes förgäfves söka efter ord, för att uttala de så plötsligt öfver honom inbrytande nya känslor. Slutligen återfick han talförmågan, och då nu Bertha omklädd inträdde i rummet, sedan hon redan förnummit den ledsamma underrittelson, sade han med nästan häftig brådska: