Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1867, sida 1

Från Norge. (Korrespondens till Handelstidningen). Christiania den 24 Juli 1867. I ett par föregående korrespondenser har jag afhandlat St. Hanstidens betydelse såsom termin för omsättningen af trälast i vår hufvudstad, och jag skall i dag sluta dessa strödda anmärkningar. Norge utför tillsammanlagdt, enligt uppgifter för året 1865, omkring 392,000 norska kommersläster trälast, och Sverge omkr. 368,000 läster. Från Christiania utekeppas 64,000 läster, från Sundsvall samma antal, från Drammen 56,000 läster, från Söderhamn 48,000 läster, från Frederiksstad 50,000 läster, från Göteborg 48,000 läster, från Sarpsborg 40,000 läster, från Hernösand 44,000 läster, från Frederikshald 28,000 läster, från Gefle 43,000 läster. — Nästan hela Norges trälastexport, hvilken endast utgör en liten bråkdel af hvad skogarne måste lemna till invånarnes dagliga behof, försiggår från Christianias och Drammens uppland, hvilka utgöra långsträckta dalar, som ej stå i förbindelse med hvarandra, utan äro åtskiljda genom höga fjellar. Det finnes betydliga skogar nordanfjells, i Trondhjemska området samt i Nordlanden och Finmarken, men invånarne deruppe förstå sig så föga på skogsskötsel, att många spekulanter, hvilka tillochmed med åtskilligt inlärdt folk söderifrån kommit dit upp och köpt skogar, inom kort gått öfverända, efter att förgäfves hafva försökt vänja invånarne vid regelbundet arbete med skogens produkter. Mångenstädes i landet stöta landtmätare på ofantliga skogar, hvilka ej äro värda fyra skillingar, emedan deras läge är sådant, att hvarje transport af det fällda blir omöjlig. Det är altså på denna grund, som man kan tala om total ruin af skogarne, emedan man alltid är tvungen att hugga i de trakter, som ligga i närheten af de stora vattendragen. Den trälast, som genom det Glommenska vattendraget flottas för Christianias landthandlares räkning, samlas och sorteras i insjön Öieren, 2 mil från staden. Här äro talrika sågbruk uppförda, och lasthandeln gaf egentligen anledning till, att den första jernbanan här i landet blef fullbordad år 1854. Vi saknade på den tiden sakkunniga jernvägsingeniörer, och regeringen måste fördenskull inbjuda engelska ingeniörer att bygga denna 6 norska mil långa jernbana till Eidsvold. Herrar Stephenson, Peto och Ricardo åtogo sig detta arbete; men vi blefvo till den grad dragna vid näsan, att banan kostade oss 2 millioner specier, eller 333,000 sp. pr mil, medan de sednare jernbanor, hvilka vi sjelfva byggt, ej kesta oss mycket öfver hälften. Det värsta vid denna sak var emellertid, att banan var till den grad dåligt byggd, att den, innan den varit be