Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1867, sida 1

SAA — gagnad i 10 år, måste nästan sullständigt ombyggas för norsk räkning, så att vi säkert betalt engelsmännen 1 million sp. i läropengar. Denna jernbana gör redan ett utmärkt gagn och ger sina prioriterade aktieegare 5 procent i årlig re veny och de oprioriterade 4 procent. Dess årliga inkomster äro omkr. 240,000 sp., hvarat trälasten betalar omkr. 90,000 sp. Men dess indirekta nytta är så stor, att den ej kan uppskattas i penningar. Innan jernbanan blef byggd, försiggick trälasttransporten från Öieren med hästar, hvaraf hela vintern sällan färre än 2,000 med slädar natt och dag på föret släpade lasten till staden. Denna trafik utbildade visserligen ett kraftigt slägte, som trotsade väderlekens oblidhet, och trälastböndernes djerfhet och plägseder voro ej utan sina intressanta sidor, hvilka blifvit uppfattade och beskrifna af våra folkförfattare. Sina qvitton för den på tomterna levererade trälasten erhöllo bönderne genom kritstreck på sina hattar, hvilka sedan insändes till kontoren och tjenade till legitimation för betalningen af forlönen. Men å andra sidan utvecklade detta ständiga lif på landsvägarne mycken råhet, kortspel och dryckenskap, och trälast-forbönderna voro illa kända för slagsmål, öfverfall och djurplågeri. Deras gårdsbruk försummades, då det endast gällde för enhvar att hålla så många hästar som möjligt, för att under vintermånaderna deltaga i trälastkörseln. Följaktligen låg det stora distriktet mellan Christiania och Mjösen nästan oodladt. Men så föga förstodo bönderne sitt eget bästa, att då storthinget skulle afgöra frågan om jernbanans anläggande, inkommo från dessa trakter petitioner med hundradetals underskrifter, utgående på, att storthinget för all del icke måtte gå in på att anlägga någon jernbana, ,,enär bönderne eljest skulle förlora inkomsterna af trälastkörseln och altså bli ruinerade i grund och botten. Sedan trafiken på jernbanan börjat, hämnades bönderne genom att flera gånger vältra stockar och klippstycken in på skenorna, för att förstöra trainen, men lyckligtvis upptäcktes detta alltid, utan att man dock lyckades gripa gerningsmännen. Sedan jernbanan nu varit i fart i 13 år, ha dessa distrikter erhållit ett helt annat utseende: bönderne ha till sin förvåning ärt, att de hafva lika mycken och vida lättare sysselsättning för sina hästar genom körsel till jernbanan, än förut genom den demoraliserande trälastkörseln; fälten längsefter jernvägslinien ha blifvit uppodlade; jordbrukets produkter föras dagligen till den inbringande marknaden i Christiania, och nu välsignas jernbanan af alla, då den på få år frambragt välstånd för dessa tillförene alldeles försummade distrikter. Trälasthandlarne erhålla nu sina produkter dels som bräder och plankor, dels som stockar och pitprops, transporterade på skenorna ända till sidan af skeppen, medan trälasttransporten fordom ensamt kunde försiggå på vinterföret och under milda vintrar nästan alldeles icke. Genom det stora distrikt, som har sin utskeppning igenom vår grannstad Drammen, 4 mil härifrån, bygges nu en 9 mil lång smalspårig jernbana, hvaraf de 4 milen redan äro fullbordade och resten skall vara färdig om 2 år. Först på de sednare åren har trälasthandeln bragts i ordentligt system här i landet, hvarmed såväl säljare som köpare äro bäst tjenta. En förändring i förädlingssättet sker derigenom, att ångsågar på utskeppningsplatserna alltmer och mer aflösa de gamla vattensågarne rundtomkring i landtdistrikten. Man har på sednare åren med fördel börjat från flera håll utföra hyflad last. Som appendix till skogsbruket har man på många ställen under sednare tid inrättat träoljefabriker för att tillgodogöra aflallet i skogarne; dessa leverera, utom träolja: tjära, kreosot, träjttika, träspiritus, kol m. m. Det säges om den svenska trälasten, att den sprides vida längre öfver jorden än de norska, Detta kommer till en stor del deraf, att Sverge begagnar trälast till fyllnadsladdning för sina afskeppningar at olika metallvaror, medan de norska träc —