Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1867, sida 1

anbud. Närmare upplysning om denua vackra idom kan erhållas antingen genom besök på let eller af kontraktsprosten L. M. Groth i arlstad, eller ock af undertecknad, anmodad auktions ttare, under adress Carlstad och Strand; och kan äfven köp underhand med mig afslutas före auktionen, om antagligt anbud snart sker. G. II. Åberg. Filg17j Sv enska solkskolan. — Bland de många yttringarne af vårt lands utveckling, som möter den sördomssrie och öppet blickande betraktarens öga, är ingen mera hugnande och löstesrik än de stora framsteg, som inom ett årtionde blifvit gjorda på Tolkunde sningens bana. Den, som ser huru mycket ännu återstår, innan folkskolan kommit i det skick, som vederbör, kan aldrig upphöra att ifra för kraftiga åtgärder mot det stora målet; men detta bör ej hindra oss att inse och erkänna hvad som verkligen blifvit, inom en jemförelsevis kort tidrymd, uträttadt. Såsom en ledning för omdömet i detta hänseende återgifva vi slutet af den sammanfattade redogörelse för folkundervisningens ståndpunkt, som nyligen förekommit i Posttidn., utgörande de allmänna slutsatserna, dragna utur folkskoleinspektörernas sednaste berättelse. Denna lärorika framställning lyder sålunda: Med skolans organisation sammanhänger på det närmaste sättet för undervisningens bedrifvande. Förgäfves söker man införa förbättrade methoder och föranleda lärarne att meddela en lefvande undervisning i stället för att blott förhöra, om lårjungekretsen icke förblifver densamma, utan vexlar för hvarje dag. Så länge li jungarna utan ordning komma och gå, sönderfaller skolan naturligen i lika många afdelningar som den innehåller barn, och hvart barn får då på sin lott endast så många minuter af rens tid, som denne oundgär mn behöfver för att höra det utantill upprepa sin lexa. Vid sådant förhållande är det som katecheslexans förhörande vanligen upptagit så lång tid, att den ensam nästan uteslutit alla andra lärvoämnen. Deremot har i och med skolans organisation i bestämda afdelningar utrymme vunnits för en förbättrad undervisning, — ett förhållande, som äfven klart sramgår ur inspektörernas redogörelser för undervisningen i särskilda ämnen. I afseende på katechesens behandling skönj man i de ilesta distrikt en märkbar fi tring. Flertalet af lärare utreda och förklara innehållet innan det fästes i minnet och läsningen blifver om mera fruktbärande. I ett och annat C angifves förändringen vara så väsendtlig att t knappt något spår förefinnes af det gamla i an upplyses, att förbättringen ider ganska långsamt och att ännu myc af den tanklösa utanläsningen. Att ändringen finner en gräns dels i bristande förmåga hos lärarne, dels äfven i föräldrarnas önskan att fortskynda läsningen, är lätt insedt. I samma mån, som en verklig undervisning för ordnade lexlag inträder, upptager ock katechesens läsning en mindre del af undervisningstimmarna än förut ehuruväl det tydligt visar sig, att en så genomgripande förändring fordrar tid för att kunna fullståndigt utföras. Ännu mera märkbara äro framstegen på den bibliska historiens område. Detta läroämne inträdde för någr ir tillbaka vanligen i en förvänd ordning, nemligen efter katechesundervisningen, hvars naturligagrundläggning det bör vara. Ånningen, att de bibliska berättelserna borde föregå den katechetiska undervisningen, sä ifva småningom, churu efter mycken strid, bli på de flesta ställen genomförd; äfvensom en förbättrad method vid berättelsernas meddelande finnes småningom besegra den förut rådande vanan vid en be; eppslös utanläsning. Inom ett inspektionsdistrikt, der för tre år sedan detta läroämne meddelades blott i några få skolor, läses det nu i de flesta. I ett annat finner man, att år 1563 af 1.209 vid inspektionstillsällena närvarande barn endast 1.904 biblisk historia, men att numera? af 1,630 lärjungar detta var fallet med 3,629. I afeeende på modersmelets behandling upplysa berättelserna, att, hvad innanläsningen beträftar, ett omis i i steg egt rum. Rättstafnir och rättsk s vida allmännare än förut Mindre framgång synes hafva erhållits för öfnir i att förklara det lästa och att redogöra för dess innehåll, hvarigenom förnämligast den lefvande uppfattningen hos lärjungen kan vinnas, som är vigtig. derföre att den är förnämsta vilkoret för inhemtandet af all annan kunskap. Mycket beror naturligtvis dervid på den förmåga, läraren eger att sålunda praktiskt behandla språket. Den grammatiska behandling af modersmålet, som sierest. des egt rum, synes icke hafva varit rätt sruktbrinr begynnt gande. I några skolor hafva uppsat skrifvas. Endast spridda försök sinne gjorda med begagnandet at den så kallade sk läsemethoden, genom hvars allmännare be såväl en större lättnad kan uppkomma tör upprätthållandet at skolans organisation som äfven en betydande vinst af tid för inhemtandet af öfriga ämnen. Öfningarna i skrifning och räkning, hvilka, enligt de förut afgitna berättelserna, till stor mehn för barnens utveckling, up tos till dess att innanläsningsöfni na voro afslutade, finnas numera hafva infrädt vida tidigare och förtgå samtidigt med läsningen. Verkningarna hafva visat sig ganska sördelaktiga. I ett distrikt af Wester göthland har antalet af de barn, som öiva s skrifning, hvilket för tre år sedan utgjorde endast 2,S44 eller 66 procer af de när igan at nu vä till 93 procont eller 4 1,335. a väl, sålunda tidigare utve en förbättrad underv tydligt fri Undervisningen i räkning bär mera än skrifningen ännu spår af de förhållanden, som bildade sig under inflytelsen af en uteslutande lexläsning. Men ett vida stå 1 antal barn räkna nu än få sa inspektionsdistrikter skönjer man ock emsteg i sätet att vil undervisningen gå till väga. I ett distrikt ar Skåne haf för att de måtte vänjas vid att praktiskt tillämpa sina inhemtade kunskaper, begynnt öfvas med utkning såväl af kronooch kyrkotionde, på det sätt. att de hvarie hemmansdel förvandlat det