Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1867, sida 3

Fredikosöredragen och den offentlig: kritiken. Under denna öfverskrift läses i Afton bladet en anmärkningsvärd insänd uppsats hvarur vi återgifva följande: Det kan derföre ej annat än väcka förundran, att det gifves ett stort rält, der den officiella auktoriteten ännu får fritt och obehindradt göra sig gällande äfven: sina mest otyglade utsväfningar, ehuru detta område skulle synas vara ett af dem, hvarpå uppmärksamheten bort först riktas i en tid, som ej mindre kräfver religiös än politisk upplysning och frihet i våra dagar, under protestantismens renaissance. Visserligen har man, trots en i statskyrkotvängets anda och till dess behag aftattad presslagstiftning, här i landet lyckats tillkämpa den sjelfständiga forskningen i religiösa ämnen en någorlunda oantastad ställning; men den dagliga kritik, den detaljgranskning, som tätt i spåren följer all annan offentlig verksamhet, har ej ännu blifvit behörigen tillimpad på statskyrkodömets målsmän. Ånnu har den del af dessas verksamhet, som är just den mest ingripande, lyckats rädda sig undan den offentliga diskussionen — vi mena predikundet. Här ha intoleransen och fiendtligheten mot upplysning och frihet ett af sina starkaste bålverk; det är, enligt vår tanke, den periodiska pressens pligt att vända sin uppmärksamhet åt detta håll. Ni är folkrepresentant — pressen meddelar fullständigt eller i referat, granskar och bedömer inför hundratusenden af läsare edra tal samma dag de hållits i riksförsamlingen; ni uppträder i en kommunalförsamling, på ett politiskt eller annat möte — offentligheten och kritiken följa er, såsom skuggan sin kropp; ni sitter på domarens stol för att skipa rätt, ni framträder såsom minister på riksdagen för att förfäkta regeringens förslag, för att förklara och försvara hennes åtgärder — hela folket åskådar och bedömer, klandrande eller gillande, ert uppträdande. Men ni stiger upp på predikstolen, bjuder i en påstådd högre auktoritets namn, att edra åhörare skola tro ett och förkasta ett annat, ni fördömer, ni hopar opassande utfall och smädelser, anför inga skäl, trotsar sanning och förnuft, öfverskrider i hvarje ögonblick det uppdrag, staten gifvit er,