sSernas gängar Cen HiÅSSA StUdAtT, BUU IVA dera på gifven signal uppå en gång tände eldarno. Det var en magisk eftekt. Synbarligen belåtna lemnade en hvar äfven denna plats. De unga prinsarne vore äfven der, men annars hafva de de andra dagarne ströfvat omkring öfverallt; i Måndags besökte de konstberidningen. Vice konungen emottog lord mayorn och stadens äldste, som öfverlemnade till honom en adress, förvarad i en guldlåda, värd 100 guineer. På aftonen besökte han både House of Lords och House of Common i parlamenthuset. Sultanen gaf Å 1,000 till kvistallpalatsfonden. I förrgår skulle ju England uppvisa sin makt och storhet genom att vid Spithead sammandraga så mycket som möjligt af sin disponibla flotta, och isynnerhet der visa sina nya mäktiga pansarskepp. Mycket och Jänge har man talat om denna dag, då? den stora revyen skulle försiggå, och förberedelserna hafva varit storartade; intet har sparats för att visa sin storhet på det element, som England beherrskar. Från alla håll hade dagarne förut ditströmmat tusen sinom tusen menniskor, och rum var ej att erhålla ens till fabulösa priser, fastän man hade milsvidt långs kusten platser att tillgå. De flesta foro dock på morgonen tidigt härifrån. Flottan, bestående af 72 ångare om 27,680 hästkrafter och 1,174 kanoner, hade flera gånger öfvat de manövrer, som skulle utföras. Den låg nu i tvenne rader för ankar i sundet mellan ön Wight och fasta landet. Denna gång såg man ej, såsom 1856, dessa stora med många kanoner bestyckade tredäckarne, men de kolossala pansarfartygen med sina till antalet få, men dock latin talande kanoner, imponerade nog ändå. Oräkneliga privata ångare funnos i hamnen, men olyckligtvis förenade sig på denna dag både Jupiter Pluvius och fader Eolus om att, om ej tillintetgöra dock i högst betydlig mån ändra programmet och minska intrycket. På morgonen tilltog den sedan ett par dagar rådande sydvesten, och senare på dagen växte den till half storm, som förbjöd hvarje rubbning från ankarplats. Ingen segel-, roddbåt eller mindre ångare vågade sig ut, i anseende till den förfärliga sjön, och regndisa och regn skickades från hafvet oupphörligt, inhöljande flottan, så att den ibland blef osynlig, samt jagande de på stranden och på de uppbyggde terasserna stående åskådarne inom hus. Man kan tänka sig deras känslor, som rest långa vägar att se detta storartadt lofvande skådespel, och som derför utgifvit så många penningar. Ändtligen klockan 11 anlände efter hvarandra vicekonungen och sultanen, som emottogos med salut, parlamentet, ministrar och embetskårer. Olika ångare, större och mindre, voro tillreds för dem. Sultanen och vicekonungen begåfvo sig ombord å en af de kungliga ångjakterna, passerade de tvenne linierna af flottan, som saluterade och mannade rå, ehuru detta ansågs nästan vara omöjligt i anseende till den rådande stormen. Då syntes drottningens ångare lemna Osborne, och farande den tillmötes, stego sultanen. vicekonungen, prinsen af Wales, med sviterna ombord att hälsa på och stanna hos Hennes Majestät. Fartyget passerade derpå likaledes emellan flottan under lika honnör, och gick derpå till ankar. På halfdäck erhöll nu ur drottningens hand Hans Majestät Sultanen strumpebandsorden, hvarefter frukosterades. Under tiden fick flottan signal att engagera drabbning, och förfärligt var oväsendet då kolosserna började tala på sitt språk; ibland då många kanoner aflossades på en gång, var det som om ett krutmagasin sprungit i luften. Kanonbåtarne anföllo landtfästen, och dessa försvarade sig och depoterna tappert. Allt var inhöljdt i rök, och regnet nedströmmade förfärligt, under det stormen tjöt i tackel och tåg. Slutligen voro de höga åskådarne mätta, och hvar och en for åt sitt håll hem. På aftonen var hela flottan illuminerad, och detta skådespel var det vackraste man kan tänka sig, ty tusendetals lampor voro placerade längs alla stänger och rår, så att fartygens konturer voro tydligt utmärkta i den mörka aftonen. Raketer i mängd uppkastades, luftbägare, vattendykare och bengaliska eldar afbrändes i oändlighet, och detta var det enda egentliga nöje, som resenärerna hade, ty vädret hade bättrat sig på aftonen. Uttröttade, genomvåta, hungriga samt på allt vis uppskjörtade, återvände derpå till London den massa, som för dagen rest ned att se på ståten. Om ej missbelåtna, så voro dock de, som efter slagsmål lyckats tillkämpa sig plats i kupten, hjertligen glade att få komma hem, lofvande att aldrig mera fara för att se en flottrevy). För belgierna var i kristallpalatset anordnad en likadan fest som dagen förut för sultanen, med den skillnad blott, att soldaterna, som höllo de bengaliska eldarne, buro olika färger, näml. blå, gula och röda, placerade i den ordning, att belgiska färgerna på detta vis presenterades. Dessa gäster, som ej slita ondt här, hemkommo sent, förnöjde äfven med denna dag. i går började dagen med regn, som föll tätt och oupphörligt till klockan 12. Denna dag skulle utgöra glanspunkten för alla de andra, ty för sultanen var an) Nästan alla nationer, som äga flotta, hade skickat representanter till denna revy, men den