Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1867, sida 2

dagens händelser och af morgondagen hoppas något ännu skönare och bättre. om vi varit temligen omständliga i beskrifningen af denna första dag på Schillingslust, så har detta ej skett utan afsigt Vi ha endast velat visa den benägne läsaren hur välkommen doktor Strahl var der och hvad han hade att vänta af de förhållanden, i hvilka han inträdt. För framtiden skola vi mycket mindre hafva tillfälle att återkomma härtill; ty likasom dagens sol ej alltid visar sig i sin renhet, sin värme och glans, så skulle ej heller i de nya förhållandena saknas ängslande moln, och snart nog skulle äfven deras sol dölja sig bakom skyar, som kastade djupa och kalla skuggor öfver de personers sinnen, hvilka nu så glada och aningslösa sammanträffat med hvarandra och ej kunde förutse, hvilkendera af dem, som i deras midt skulle nås at ett allvarligare öde. SJETTE KAPITLET. Reinhold Strahl hade tillbragt sin första natt på Schillingslust. Sedan hans nya förhållanden sysselsatt hans tanka en timmas tid innan han somnade och tvingat hans lifliga själ till oundvikliga sjelfbetraktelser, hade han hvilat lugnt, och nu uppsteg han på en strålande morgon och helsade den nyfödda verlden med de angenämaste känslor, enär hans tanke ännu ej fallit på en punkt, som under de föregående dagarne försatt hans blod i lifligare svallning. Ja, morgonen hade uppgått strålande öfver den fagra Elben, det gröna landet och de blå bergen i fjerran. Muntert seglade fartygen, kommande från oceanen, mot den säkra, trygga hamnen, verksamhet herrskade på den blanka vattenytan, rörlighet bland menniskorna, som till sjös och lands längesedan börjat sitt dagsarbete. Kanariefoglarne hängde redan åter på granatträdens grenar och jublade sin morgonsång i den varma luften, och de tusentals foglarne i träden och buskarne rundtomkring svarade dem lika jublande, liksom i fullstämmig kör, med sitt harmoniska qvitter. Trädgårdsmästaren och hans folk skötte om blommorna och öfversågo orangerierna, och tvenne gamla qvinnor krattade sandgångarne, på det att husbonden, när han utträdde i trädgården, måtte finna allt i vanlig och behörig ordning.