Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1867, sida 2

och vi tänka härvid på Poltaires visa anmärkning, som är skrifven liksom för våra dagar: ,,Om hertig de Swlly icke hade förmått den gode Henrik IV att låta afrätta marskalk de Biron, hade måhända Henrik sjelf icke blifvit mördad. Den som griper till svärd skall förgås med svärd. Miramon har med sin död fått försona RaoussetBoulbons; Maximilian har lidit dödsstraffet till försoning af Arteagas och Salazars skuggor. Samma tidning tillägger: En skeppskapten, genom hvars vårdslöshet ett krigsskepp går förloradt, blir dömd, han må nu åberopa sig huru mycket som helst på sin ärlighet och sina goda afsigter, och en minister, som ännu d. 11 April 1865 utropade: ,,Jag säger sanningen, vi hafva i Mexiko utfört stora ting, fulländat ett väldigt företag; vi hafva gifvit landet ordning, civilisation och frihet; vi hafva förjagat anarkien och inbördeskriget, och inom få år skall landet välsigna Frankrike. — Samme minister, hvilken händelserna så fruktansvärdt beslagit med lögn, samme minister, som för att befrämja det mexikanska lånet, som slukat så många fattiga fransmäns besparingar, utropade: ,Jag vill ingifva er mod; ingen farhåga, lånet är färdigt, är i detta ögonblick redan tecknadt af de förnämsta hus i Frankrike; misstroendet, kritiserandet är vanmägtigt och fruktlöst, man hör ej derpå, och man gör rätt deruti. — Samme minister, som icke trodde på Förenta Staternas inblandning i vårt mexikanska företag, utan ropade: detta spöke, som man uppbesvärjer, existerar icke; som d. 3 Mars 1864 förklarade i Moniteur: ,,Öfver hela Mexiko råder fullständig fred, och de sista vilkoren för erkehertig Maximilians ankomst äro uppfyllda, och som ännu d. 15 Mars 1867 påstod, att intet fel blifvit begånget, men ändtligen d. 13 Juli måste framkomma med en lång klagande syndabekännelse och ställa sitt försvar på de mildrande omständigheternas grund, skall han förblifva i sitt embete? Rouher är en skicklig talare, men all oratorisk taktik förmår icke rättfärdiga regeringens oerhörda fel i den inre och yttre politiken. Detta är också ett svar på Rouhers diamantkors och kejsarens bref. Under kejsardömets tid hafva sällan så hårda anklagelser visat sig i tryck, om man undantager oppositionens tal, hvilka Moniteur sjelf är förpligtad att sprida. Besynnerligt nog bearbetas opinionen i Frankrike uti krigisk riktning äfven af de tidningar, hvilka kraftigast påyrka inre reformer. Så vill ,Liberte åter göra troligt, att förbundet mellan Preussen och Ryssland är ett fulländadt faktum; att Ryssland skall med Preussens bifall frånrycka Österrike Galizien, om Preussen tillegnar sig Sydtyskland. Mot detta förbund står enligt Libertö en trippelallians färdig mellan Frankrike, Österrike och Italien, och Österrike skall hafva förklarat sig villigt att för alliansens befästande afstå Sydtyrolen till Italien, samt Galizien till ett nyupprättadt polskt rike. Att Frankrike skall vinna Rhengränsen nämnes icke uttryckligen, men underförstås. Tvenne dagar innan Berezowskis process öppnades, afgjerdes ett i sammanhang härmed stående mål, som väckt uppmärksamhet icke minst derför att det särdeles tydligt visar, huru fräckt spionerioch angifvelsesystemet utvecklat sig under det andra kejsardömet. Den 7 sistl. Juni uppsattes vid gatan Lafitte affischer, medelst hvilka polisprefekten underrättade allmänheten om det dagen förut på czaren föröfvade mordförsöket. Talrika läsare stodo samlade kring affischerna, och då i en af dessa grupper någon med hög röst yttrade: ,, mördaren är häktad, genmälde en annan: ,, man kallar honom mördare, men han är måhända rättskipare. Genast blef den person, som yttrat detta, häktad af två polisspioner och anklagad för att hafva gillat Berezowskis attentat. Den anklagade, en hr Leballeur de Villiers, blef, i trots af en utmärkt advokats försvar, dömd till 3 månaders fängelse och 200 trancs böter. Den 14 dennes öppnades processen mot Berezowski med anklagelseaktens uppläsande. Af denna erfar man bland annat, att Berezowski fritt och öppet bekänt allt, med tillfogande af den förklaring, att han som polack endast gjort sin pligt; att han sökt uppfylla en ed, som han redan vid sexton års ålder svor; att czaren icke är hans fäderneslands rättmätige regent, utan dess förtryckare och fiende, som han på grund af krigets och vedergällningens rätt har full befogenhet att döda; att han beklagar, det hans försök misslyckats, och att han skall förnya försöket, om han får tillfälle dertill. ITALIEN. Enligt franska korrespondenser från Rom, har den af legda fransmän bestående påfliga Antibes-legionen genom rymningar förminskats från 1,800 till 900 man. SPANIEN. C3,.