Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1867, sida 3

Hit anländ undergick Carlsson först extrajudiciel bestraffning för rymningen, hvarefter han började fundera på huru han skulle komma i besittning af sitt stora arf. Att bära på sin hemlighet blef honom för tungt i längden, och han invigde derföre en och annan god vän vid regementet i hemligheten. Naturligtvis fann han villiga hjelpare att söka efter skatten, och åtskilliga gräfningar verkställdes omkring den märkvärdiga tallen. Hans vänner, som i all hemlighet ville dela arfvet med honom, hjelpte honom också, hvar och en för sig, att gräfva icke allenast vid nämnde tall, utan många andra tallar i Stadshagen, som misstänktes att under sina rötter dölja de dyrbara buteljerna, blefvo föremål för deras nattliga och hemlighetsfulla arbete. Icke utan skäl misstänktes Carlsson dock af en och annan mera klentrogen skattgräfvare, att sjelf ha funnit fyndet, till hvilken misstanka man ansåg sig ha full anledning, alldenstund Carlsson befanns innehafva tvenne reverser, den ena å 40,000 rdr rmt, utfärdad af en f. d. åkare, numera renhållningsentreprenör, den andra å 54,000 rdr, utfärdad af en annan, inom affärsverlden okänd person. De mest vidunderliga historier sattes inom Carlssons umgängeskrets i omlopp, och slutligen kommo dessa till f. d. snickarmästaren J. P. Petterssons öron, som tog hela saken för kontant, trodde sig vara en intressant kriminalhistoria på spåren samt inlemnade en vidlyftig relation om de hemlighetsfulla omständigheter, som stodo i sammanhang med de under tallen i Stadshagen liggande väl korkade buteljerna, till öfverståthällareembetet för polisärenden. Med sådana dokumenter i handen, som de förenämnde reverserna, tyckte Carlssons vänner, att han bort vara en solid man, men han behöfde icke destomindre försträckningar då och då. Orsaken dertill uppgaf han vara den, att de personer, som förvaltade hans förmögenhet, voro urståndsatta att honorera sina förbindelser samt att han icke ville gå allt för strängt tillväga mot dem. Tidt och ofta blef Carlsson påstött att anlita slottskansliets medverkan, men den rike mannen ville ej lyssna på så kraftiga mått och stegs vidtagande. Bland Carlssons vänner fanns en skrädderiarbetare, hvilken hyste ett så oinskränkt förtroende till Carlssons redbarhet, att han mot en å aktuariekontoret härstädes ex officio vidimerad atskrift af revorsen på 40,000 rdr såsom hypotek tid efter annan lemnade Carlsson små ficklån, uppgående tillsammans till 30 å 40 rdr rmt. En mureriarbetare försträckte äfven Carlsson, då denne vid ett tillfälle befann sig i synnerligt svår knipa 1 rdr rmt mot säkerhet af reversen å 54,000 rdr rmt. Sakens anmälande i poliskammaren medförde naturligtvis en undersökning med skattgräfvarne om den hemlighetsfulla skatten, och nu fann Carlsson rådligast att afträda från alla rättigheter till det arf liftidsfången Blom så faderligt testamenterat honom, Ja, han gick så långt i uppriktighet, att han erkände det alltsammans var en dikt; men sökte dock göra troligt, att han på resan från Göteborg till Stockholm verkligen sammanträffat med testator, som haft åtskilligt att förmäla om en tall, korkade buteljer och en skatt. Hörd inför rådhusrätten har Carlsson vidblifvit sin förklaring, att hela historien var hopspunnen för att skaffa honom goda vänner och kredit, och vid detta erkännande skulle saken möjligen fått bero, derest icke, vid sista ransakningstillfället, omständigheter förekommit mot honom derom, att sjelf hafva tecknat reversutgifvarnes namn under de förenämnda dokumenterna. Två lifgardister, som Carlsson uppgifvit skulle såsom vittnen skrifvit sina namn på reversen å 40,000 rdr, voro tillstädes och nekade för namteckningarne. Carlsson påyrkade, att de skulle få visa sin skicklighet i skrifkonsten, och fingo med anledning deraf gardisterna skrifva namnen, men detta stilprof utföll högst olyckligt för Carlsson, ithy att deras namnteckningar befunnos fullkomligt olika med namnteckningarne å reversen. Utgifvaren af sistnämnde reversal nekar också för sin namnteckning, och Carlsson tyckes icke heller vilja bestrida, att han med fullt skäl kan göra detta. Emellertid har nämnde person blifvit utsatt för ganska mycket obehag, och hans anhållan att blifva skild från målet blef icke af rätten vid sista ransakningstillfället bifallen. Målet uppsköts till annan dag, då Carlsson, som fortfaraode vistas på fri fot, ålades iakttaga inställelse vid hemtningsäfventyr. —— ———