Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1867, sida 1

astorat, hyarrid komministern P. Settergren erhöll de flesta rösterna. m— —g—— — Försvarsverket i Schweiz. med hänsyn till svenska förhållanden. . (Forts. fr. N:o 163:) Hvad som här blir ämne för vår granskning, inskränker sig alltså till 1:o försens I beräkningar af det schweiziska försvarsväsendets kostnader; 2:o de anmärkningar Than här och der gör mot vissa detaljer Toch de sidohugg han, med anledning deraf, stillåtit sig mot dem, som ,sökt hos oss utbreda den föreställningen, att schweiziska militärorganisationen vore fullkomlig, och att den i Schweiz ansågs såsom ett I mönster för all organisation. Först till anmärkningarne. I den för nära 20 år sedan utfärdade nya militärlagen bestämdes Schweiz armö till en viss numerär, hvilken skulle utgå från de särskilta kantonerna, med en viss procent af deras befolkning. Genom folkmängdens tillväxt har derigenom det betänkliga missförhållandet uppstått, när hvarje kanton ej är skyldig att lemna mer än en viss kontingent, att dels en mängd obehöriga befrielser från krigstjenst blifvit lemnade, för att gäldas genom beskattning, dels värnepligtsåldern blifvit förkortad, allt på olika sätt inom de särskilta kantonerna. Häremot hafva inom Schweiz vältaliga röster höjt sig, hvilka fordra en strängare tillämpning af värnepligtslagen, då numerären af armön skulle komma att fördubblas. Det är i denna riktning de relormsträfvanden gå, hvilka blifvit anförda från Schweiz såsom ett bevis på att man ej är belåten med det närvarande, och den mest framstående förkämpen för denna reform är milisväsendets varme försvarare, presidenten Stämpfli. Man vill göra folkbeväpningens grundsats till en sanning — derom är frågan; hvaremot det ej finnes en tillstymmelse till tanke på att införa hvarken en stående armt, eller någon s. k. stamtrupp. Det är lätt i öfrigt att inse, att den utsträckta kantonala sjelfstyrelsen på det militära området skall leda till många olägenheter, och utan tvifvel kommer derföre denna sjelfstyrelse att efter hand inskränkas; men man bör ej glömma, att kantonerna, sedan århundraden tillbaka, varit alldeles sjelfständiga stater, och att de alltså icke så lätt uppgifva sina häfdvunna friheter. Ingen enda af dessa olägenheter har man emellertid att befara i ett land som Sverge, hvadan vi till dem icke behöfva taga någon hänsyn. Major H. klandrar att skarpskyttarne i Schweiz bilda ett eget vapen, anseende att de borde ingå uti infanteriet i öfrigt. -Schweiziska infanteriet, yttrar förs:n, hvilket först bragt detta vapenslag till heders genom sina ärofulla strider mot medeltidens riddare, har dock för vackra anor för att skarpskyttarne behöfde tveka att inträda i dess led. Om också detta må vara sannt ur taktisk synpunkt, så bör man ej glömma, att genom att göra skarpskyttarne till en elitkorps, man vinner en trupp med öfverlägsen färdighet i skjutning, något hvarpå i Schweiz lägges den alldra högsta vigt. Sid. 43 anmärker förf:n: Man skulle tro att i ett land med så demokratisk prägel (som Schweiz) intet undantag från det personliga fullgörandet af den medborgerliga skyldigheten att försvara landet, skulle finnas. Så är likväl ingalunda förhållandet. En mängd undantag finnas. Förf:n redogör härefter för de inom de särskilta kantonerna rådande olikheterna, beträffande beloppet af den skatt, hvilken de från militärtjenst befriade måste erlägga, utgående till regeln i förhållande till personens inkomster, och kallar detta yfriköp genom militärskatts erläggande. Häri ligger dock ett misstag. Ingen kan lagligen på detta vis friköpa sig från sin värnepligts utöfning; men de många i författningen stadgade kategorierna för frikallelse (fysisk svaghet, tjenstemannabefattning, vissa familjeförhållanden m. m.) göra det lätt för kantonalstyrelserna att under en eller annan förevändning, frikalla från krigstjenst personer, hvilka föredraga att betala den skatt, som mäste erläggas af alla frikallade, då kantonen derigenom erhåller en inkomst och då den i alla fall lemnar sin kontingent. Här bedrifvas utan tvifvel svåra missbruk, och det är dessa de ofvannämnda reformatorerna vilja förebygga; men man kan likväl icke säga, att en medborgare i Schweiz kan friköpa sig från sin tjenstepligt genom att betala skatt. Det är lätt att visa tillika, att ifrågavarande olägenheter hafva visentligen sin srund i kantonernas alltför utsträckta sjelfstyrelse. —2 — U — — — 2 — — —