Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1867, sida 3

Article Image
Friseb a MIUMdI. ÖOPIHM 10 Ä.å C. — A—— — so Blandade ånmen. Elektro-magnetiska maskiner. På verldsutställningen finnas tvenne maskiner af ofvannämnda slag, utställda af Elektro-Magnetiska Bolaget i Birmingham. Båda hållas i gång, och den större uppgifres hafva en styrka af ! hästkraft. Bolaget erbjuder sig att leverera sådana maskiner mot ett pris af 540 rdr rmt, som icke är dyrt, om maskinerna visa sig hålla, hvad fabrikanterna lofva. Underhållskostnaden är ungefär lika med den för en ångmaskin af samma styrka. Kraften frambringas genom ett batteri voltaiska staplar, hvilka hafva sin plats under maskinen och med undantag af något oangenäm lukt och litet buller, förorsakadt af felaktig hoppassning, lemna maskinerna ingenting öfrigt att önska. Anekdoter ur Horace Vernets lif. Ludvig Filip beställde af Vernet en tafla förestållande eröfringen af Balenciennes. Konstnären utförde taflan. Men konungen ville att Ludvig XIV skulle synas på densamma i spetsen för stormkolonnen, med segrande fot bestigande palissaderna. Målaren väsnades och nekade bestämdt. — ,,Det är en familjetradition, sade monarken. — ,Det är möjligt, genmälde målaren; ,men historien under lägger traditroren Ludvig XIV befann sig tre mil från breschen. IIlerr de Cailleux blandade sig i saken: — , Konungen betalar er, gör som konungen vill. -— ..Man betalar mig icke, min herre, för att ljuga. svarade Ilorace stolt. Samma dag gjorde han sina tillrustningar, packade in, och drog åtad för att företaga sin första resa till Ryssland. — Vid en måltid, under hvilken samtalet hade tagit en politisk vändning, vände sig kejsar Nikolaus till Vernet och sade till honom: — Nåväl, min kära Horace, med edra vackra idcer om friheten skulle ni då icke på en tafla som jag beställde vilja framställa en seger af ryssarna öfver polackarna? — IIvarför icke, sire? jag har ju målat Kristus på korset: Man kan döma hvilken verkan dessa ord gjorde midt i ett sällskap af bordskamrater som darrade vid minsta tecken af herrskaren. Och då dagen derpå några höga personer förundrade sig deröfver, tillslöt czaren munnen på dem med dessa ord: — ,Hvad skall man göra dervid? Horace och jag ro icke alltid af samma tanke. Det är möjligen just derför jag högaktar honom så mycket. Uppriktiga menniskor äro så sällsynta! Turkiska sultanens personlighet skildras i ett bref från Paris af följande sätt: Abdul A har ett majestätisk yttre och uppträder på ett hans ställning mycket passande sätt, men icke kan man berömma honom för något öfvermått af snille. Ian är i hög grad förundrad öfver att icke endast vanliga borgare, utan äfven befolkningens lägsta klasser begagna stöflor — en fotbeklädnad, som de utsökt smutsiga individerna af den orientalienska racen inom utställningen icke begagna. Icke heller vittna sultanens anmärkningar vid de officiella tillställningarna om synnerligen skarpt förstånd. Han begagnar sig icke af det blomsterrika språk, hvarmed hrr romanförfattare bruka utsmycka sina orientaliska hjeltars tal. Han är, i korthet sagdt, en mycket vanlig menniska. Intressant gåfva. Vid det jubileum, som ryska geheimerådet baron Modest Korff (ett anSpråkslöst namn!) nyligen firade i anledning af sin semtiäriga verksamdlet i statens tjenst. erhöll han af kejserliga biblioteket i Petersburg, hvars dircktör han länge varit, bl. a. en gåfva, bestående af en serskildt för detta tillfälle tryckt bok med lyckönskningar på en mängd språk, nemligen kinesiska, thibetanska, mongoliska, kalmuchiska, finska, esthniska, hebreiska, syriska, sanskrit, arabiska, ethiopiska, afghaniska, armeniska, grekiska, latin, italienska, spanska, franska, tyska, holländska, svenska, danska, engelska, lettiska, polska, slavonska och ryska. Boken är tryckt endast i tvenne exemplar, det ena för jubilaren, det andra för biblioteket. Månkratern Linne. Vid sammanträde nyligen inom den mathematisk-naturvetenskapliga klassen inom vetenskaps-akademien i Wien framlade hr Haidinger en till honom ställd skrifvelse från direktorn för observatoriet i Athen, Julius Schmidt, angående nya iakttagelser öfver platsen der månkratern Iännå är belägen; och af synnerlig vigt är en i skrifvelsen skildrad iakttagels den 10 Maj kl. 6 10 på aftonen vid nymånad. då nyet redan hade uppnått Calippus och Kaukasus. Linnt framställde sig såsom ljusa, ansenliga och skugga kastande höjder, så tydligt, att man icke sett något sådant sedan Okt. 1S66. Kratern anses mäta 500 famnar i diameter och 80 —90 famnar i höjd. — synt äktenskap. I en fransk tidning läses följand ,Jin rörande ceremoni egde nyligen rum i Saint Lazare, ett bröllop emellan fångar. Lysning var afkunnad mellan mr X., besatt i La Roquette och mamsell 2. i Saint Lazare. Detta bröllop kom till stånd genom fångpredikankanternas i de begge fängelserna bemödanden. Det egentliga ändamålet med detsamma var att legitimera ett barn. IIurudana voro väl de begge blifvande makarne till mods? På morgonen väcktes hvar och en i sitt fängelse. I lyckliga, ty de skulle få njuta af friheten några. timmar, och detta är för en fånge mera än en njutning, det är en otrolig vällust. Bjröllopetoiletten var icke mycket kostsam å någondera sidan, tillrustningarna icke dyrbara, man hade icke tänkt på någon bröllopsmåltid, ej på invitationskorten. Inga inbjudna, inga vänner! Fästmannen steg upp i vagnen med sina två vittnen, civilklädda polisagenter, fästmön på samma ätt ledsagad till mairen, der hon uttalade formuläret, som förenar för alltid. Från mairen for man till Saint Vincent de Paul, till hvilken församling fästmön hörde, messan lästes, och nu började den smärtsamma scenen, då den gifte mannen återförde till sin bostad sin maka, som noga bevakades af sina väktare. De omfamnade hvarandra ock åtskiljdes, Gud allena vet för huru lång tid. Mannen är dömd till åtta och hustrun till två års fängelse. De gräto, då de skiljdes. Den akt, som var fnllbordad, vittnar, att de bättre känslorna icke voro utslocknade i deras hjertan. Vi vilja hoppas, att man skickar dem till en koloni, der de kunna återförenas och genom ett godt uppförande och arbete återvinna medmenniskors altnino som är det enda botemedlet för af hrott

16 juli 1867, sida 3

Thumbnail