Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1867, sida 1

AAA — gar, och denna lista har väl nu stått att läsa i alla svenska tidningar. Ilär har man deremot, oaktadt upprepade förfrågningar, icke kunnat till påseende eller afskrist bekomma en sådan förteckning, och på utställningsartiklarna finnas ännu inga prisskyltar utsatta. Om jag tillägger att centraljuryns arbeten intill sista stunden hällits hemliga, så att man, med undantag af några få ofullständiga och otillförlitliga underrättelser, icke kunnat hafva sig härom något bekant, så finner ni att vi häri Paris icke i denna väg varit bättre lottade än ni derhemma, och att i sådant afseende konjunkturen icke varit synnerligen fördelaktig för en korrespondent här på platsen. Ur den allmänna belöningskatalogen, en stor volym, upptagande alla de pris, som inom olika klasser tillfallit icke mindre än 18,000 pristagare, har jag varit nödsakad att med icke ringa möda hopsamla de spridda underrättelser, som röra Sverge. Och dock vågar jag icke borga för att de äro alldeles fullständiga och oselbara. De torde emellertid göra tillfyllest som underlag för efterföljande paraleller och reflektioner. Se här att börja med en notis, som icke står att finna i den ofvannämda allmänna katalogen: Som bekant hade utom de ordinarie klasserna och grupperna en Jury spåcialk att förfoga öfver en särskild ordning af belöningar till förmån för ,,anläggningar och orter, som i hög grad utmärka sig genom samdrägt och välstånd hos befolkningen. Högsta priset utgjorde en summa af 100,000 fr. att fördelas på de värdigaste. Bland de 12, som härvid kommit i åtanke och sålunda erhålla hvar sin tolftedel (— 8,333 13 fr.) finna vi bland 4 fransmän, 1 preussare, 1 wirtembergare, 1 böhmare, 1 italienare, 1 belgier, 1 brasilianare och 1 nordamerikanare, äfven en svensk nemligen Höganäs bolag (Iloganas). Detta är utan tvifvel ganska smickrande för oss svenskar, men torde likvisst hufvudsakligen få tillskrifvas den omständighet, att Sverge inom denna jury var representerad af en aktad och inflytelserik juryman d:r Dickson. Häri ligger väl ock till en del förklaringen hvarför de Dicksonska sågverken erhöllo en — mention honorable. Ännu ett pris, som icke tillhör antalet af dem, som den internationella juryn haft att utdela, men som icke desto mindre ir en liten seger för Sverge i den täflan, som här i så många riktningar pågår: De små svenska ångsluparne från Lindholmens verkstad deltogo nyligen i en täfling med några andra här på Seinen liggande lustbätar. Beklagligen äro dessa båtar af en äldre modell och så väl i maskinkraft som utstyrsel långt underlägsna de nyaste och bästa af dem, som från samma verkstad utgått — ett förhållande som synes mig alldeles oförklarligt, då det gällt att inför hela verlden visa ett prof af hvad man kan åstadkomma. Detta är visst icke det enda prot på en ganska stor liknöjdhet från de svenska utställarnes sida, men det är ett af de mest karakteristiska. Och att vår svenska utställning, all sådan liknöjdhet och tanklöshet oaktadt, tillvunnit sig mycken uppmärksamhet och välvilja samt en ganska dryg andel i belöningar får tillskrifvas andra samverkande orsaker, som dels förut blifvit antydda och dels i det följande skola påpekas. Men återvändom till de små sluparne. Af vederbörande klassjury hafva de erhållit — bronsmedalj — en belöning, som må anses vara fullt tillräcklig för de här befintliga exemplaren, men som icke motsvarar hvad som med rätta bordt tillkomma den flotta af små svenska ångbåtar, som de här skola representera. Emellertid skulle ödet förunna dem en ganska vacker upprättelse: En guldmedalj utgjorde första priset vid den ofvannämda, af vederbörande klassjury föranstaltade täflingen, som egde rum nedåt Seinen strax bortom Asnicre. Jag känner icke längden af den väg, som de täflande hade att tillryggalägga, men jag vet att den respit at 12 minuter, som med afseende på storlek, maskinkraft — tiieiistetecccceuaeamcctuasnm.ccaccoce