Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1867, sida 1

— Gå ned till förgärden, sade denne, jag kommer straxt efter; jag vill blott söka få er fråga besvarad, Reinhold hade utträdt i den friskare luften uti den ännu alltjemnt med menniskor fyllda förgården och torkade svetten från sin heta panna. Han tyckte kompositören dröja otillbörligt länge, men då denne ändtligen kom, medförde han det ötverraskande svar, att, besynnerligt nog, ingen kände det unga fruntimret, att hon således troligen vore fremmande och stadd på genomresa, — Då vill jag vänta här tilldess hon kommer ned, blef doktorns bestämda svar. Jag måste veta hvart hon tar vägen, och måhända kan jag i det hus, i hvilket hon inträder, få reda på hvem hon är. Jakobsson skakade småleende på hufvudet. — Då kan ni troligen få stå här och vänta länge. Många af fruntimren lemna ej templet förrän efter gudstjenstens slut, hvilket eger rum först klockan sex. Hon är nu half fyra. — Men vänta, afbröt han sig plötsligt, jag har misstagit mig; deruppe kommer den unga damen nedför trappan. Reinhold hörde i sin ifver ej mera hvad hans ledsagare sade. Hans ögon voro vidöppnade och han stirrade med sällsamma blickar på de många rikt smyckade qvinnorna, hvilka nedstego för den smala trappan och nere på förgården så titt blandade sig mellan de likaledes ur templet kommande männen, att inom några minuter en svår trängsel uppstod och det var omöjligt att i den talrika hopen behålla en serskild person i sigte. Äfven de båda männen, hvilka vi ledsagat till templet, blefvo i den tillväxande menniskoströmmen skiljda från hvarandra, och då de slutligen åter sammanträffade, var en stor del af männerna redan försvunna i de närbelägna gatorna, och med dem många fruar och flickor, af hvilka sistnämnda några stigit in i de väntande vagnarne och farit sina färde. Den fremmande var omellortid spårlöst försvunnen, och hur stor möda Jakobsson än gaf sig att få reda på henne, ooh hur ifrigt hans unge vin in understödde honom häri, lyckades det dock ingendera. De måste slutligen uppgifva sina försök, och skiljdes åt med en hjertlig handtryckning, i det kompositören begaf sig till sitt närbelägna hem och Reinhold Strahl steg in