Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1867, sida 1

AA. — unga damerna låta höra sig, så bör ds merna, i medvetande af att hafva alla rät MVSsa personer på sin sida, lugnt låta så . dant förbigå sitt öra. Aldraminst böra d j låta förloda sig att tillvägagå på anna sätt än de hittills gjort. Det vore att mot sarbeta reformen, hvars framtid dock ä i betryggad. I Norge försiggick ,,frökenre formen mycket lätt, men i Danmark va den behäftad med samma svårigheter sor nu hos oss. Dock upphörde dessa allmän neligen långt förr än man kunde för moda. Aftonbladet har upplyst, att Sverge nu mera nästan är det enda civilicerade lani hela Europa, som har skiljda titlar fö adliga och icke adliga bildade flickor. ? Detta gamla bruk hes oss kan också icknog klandras, synnerligast som det ickfinnes någon enda giltig anledning dertill Icke heller medför det någon enda sanr fördel, men deremot flera moraliskt skad. liga följder. Endast det, att en så stor del af adelr kommit i ovanlig oro för ifrågavarande lilla reform, är ett bevis på dess förakt för de öfriga bildade klasserna — ett förakt, som härleder sig från det af ålder häfdvunna högmodet. Äfven de drygaste at adeln neka visserligen för denna beskyllning, men deras handlingar tala sjelfva. 3) Att vår sociala fråga har osviklig lifskraft uti sig och således, trots allt motstånd, icke på några vilkor låter afvisa sig, bör icke af någon kunna förbises. Danmarks exempel är äfven här betecknande. Den vise adelsmannen, om han ock skulle vara missnöjd, skall derföre helt visst innan kort lugna sig öfver den lilla reformen och hvarken inlåta sig i någon strid deremot eller ens i privatlifvet låta bemärka sin ovilja derför. I de orter, der föga eller ingen adel finnes, har frökentiteln redan blifvit allmän. I andra orter går reformen långsammare. Man vill ej tillhöra de första. Detta är dock lätt afhjelpt om grannar komma öfverens med hvarandra om samtidig början, samt dessförinnan tillämpa titelförändringen blott i hvarandras hus, såsom vi någorstädes sett föreslås. Mest visar sig reformens framgång (och det i alla orter) af brefvexlingen, ty på brefvens utanskrifter kallas redan nu nästan öfverallt de mera bildade ofrälsedöttrarna för fröknar. Att bref, som dessa sjelfva skrifva till sina ofrälse vänninnor, hafva, hvad titeln angår, samma utanskrifter, är icke stridande mot ofrälsedöttrars förutnämnde anspråkslösa passivitet, ty denna gäller naturligtvis endast hvars och ens egen person. Någon tvifvelaktig tidningsinsändare har på lösa grunder satt ifråga huruvida orlet ,,välborna kan för ofrälse begagnas. sig sjelft är detta ett alldeles öfverflödigt illäggs-ord både för den adliga och icke idliga klassen, men äfven den sistnämnda kan icke förnekas att så kalla sig. Också nar benämningen , välboren redan länge varit allmänt begagnad äfven till ofrälse ffiecrare. Likasä ,,välborna till deras ruar. — Sålänge till adelsdöttrar detta od begagnas, kan det derföre vara skäl utt så göra äfven till bildade ofrälsedöttar, ty af redan nämnde : moraliska skäl öra alla bildade flickor hafva en och amma titulatur, och kunna det så mycet lättare som frökentiteln — såsom vi edan anmärkt äfven hos adeln alltid arit blott ,sjelftagen, och t. o. m. geiom ännu gällande kongl. förordning utryckligen förklarats icke innebära någon ang eller företrädesrättighet, hvilket af örenämnde hr X. i Göteborgs Handelsidnipg redan förut är fullständigt upplyst ch styrkt. Det tvistas ännu mycket om fröken;enämningens gräns. Pör utredningen äraf tillåta vi oss hänvisa till ersarenheen i Norge och Danmark. Denna styrer nemligen att intelligensen äfven i detta all, och utan allt tillgörande, slutligen ager ut sin rätt. Att adliga ungherrar, lels af hämndkänsla och skadebegär, dels f lättsinnigt skämt, nu i reformens böran kalla alla pigor för fröknar, betyder ngenting. Nog måste man medgifva, att våra bröer norrmännen äro, i hänseende till adelsäsendet, lyckligare än vi svenskar. Tr FL NAR —