Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1867, sida 1

—— — —— Intelligensens strid mot häfdvunnet högmod. (Några ord med anledning af ,frökenreformenk). (Forts. fr. N:o 159.) Temmeligen allmänt ordas om hvad som just nu kan föranleda ifrågavarande titelförändring, och hvadan den liflighet kommer hvarmed den omfattas? Många föreställa sig att den icke kunnat ifrågasättas, om ej representationsreformen föregått. Naturligtvis är detta ett fullkomligt misstag, enär alldeles samma giltiga skäl, som nu tala för den sociala förändringen, voro lika många och lika gällande före den stora politiska reformen. Andra, och de flesta, äro öfverens derom, att förnämsta anledningen är att finna i tidningsartiklar. härom, utkomna under senare tider. Men huru skulle sådana så hastigt och så allmänt kunna verka, om ej opinionen nu i detta fall hunnit mogna, och blifvit synnerligen mottaglig för idken, hvilken lik en elektrisk gnista nästan ögonblickligt spred sig öfver hela vårt land och öfverallt der väckte lifligt erkännande hos alla som opartiskt pröfrade den. Nej, icke förnämligast tidningsartiklar, utan kärleken för rättvisa är det, som, då frågan angår uppskattandet af den ädla qvinnans värde och medborgerliga anseende, gör sig kraftigt gällande i egenskap af ridderlighet, hos både yngre och äldre män. Det är dessa icke adliga, men ändock lika verkliga riddersmän, som genomföra och som böra genomföra denna reform, ehuru den ensamt gäller damerna. . Mot herrar är det således, och icke mot qvinnlig ungdom, som adeln har att utgjuta sitt missnöje. Om den så gör, får den säkerligen opåtalt vara huru bitter den vill. Deremot anser man sig böra tillstyrka vederbörande af båda könen att icke, i och för reformen, smäda de unga damerna, vare sig i samtal med dem eller i samtal om dem, emedan det ligger i sakens natur att herrarne för sådan verklig orättvisa äro mycket ömtåliga. Man vet att det i hvad fall som helst är en hederssak för herrarne att icke låta damerna orättvist förnärmas, men mångdubbelt stegras denna känsla ifall förnärmandet sker för en sak, hvartill herrarne sjelfva ensamt gifvit anledning, hvilket här är händelsen. Man kan vara öfvertygad att tillrättavisningar af hvarjehanda slag i sådant fall icke skulle komma att uteblifva. (Högmod retar redan i och för sig sjelf dertill.) Lugn är visserligen äfven vid tillrättavisningar både rättast och klokast, men beklagligen är sårande offentlighet och allmänt åtlöje i vår tid alltför kända och lockande vapen, för att ej anlitas vid tillfällen, hvilka, synnerligast för ungdomsblodet, äro så högeligen retande som de ifrågavarande. Tillfällen till sådana utgjutelser saknas icke heller, ty tidningar af alla tendenser äro mot frökenreformen gynnsamma 1). Skulle ett och annat stickord mot de 1) Nästan hela tidningspressen är gynnsam mot denna reform, hvilket för dess skyndsamma framgång icke är af ringa vigt. (Den förutnämnda allmänna och lifliga opinionen visar sig äfven härigenom). Åtminstone hafva ganska få tidningar ogillat titelförändringen. Deribland är likväl ,Dagligt Allehanda, ehuru det måste erkännas, att denna tidning helt lamt gifvit sig tillkänna i detta fall. Serdeles anmärkningsvärdt är dock att en så allmän tidning kan fortfara att alltjemt, likasom på trots, kalla ofrälse döttrar af Rikets högste män (t. ex. af Statsråder, Presidenter och Generaler) för mamseller, utan att ens hafva försökt vederlägga beviset att ofrälse döttrar hafva alldeles samma rättighet att kallas fröknar, som adelns löttrar. ,,Dagligt Allehandas redaktion har dock erkänt sig hafva löst detta bevis, ja till och med (fastän blott i förbigående) medgifvit dess lagliga befogenhet.