Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1867, sida 2

Riksgåldskontoret. Det är allmänt kändt, att bland riksgäldskontorets sullmäktige passerat i sednare tider många och bittra strider, synnerligen med afseende å de nya statslånens uppnegosierande. Följande episod i dessa strider, som berättas af Göt.-Postens Stockholmskorrespondent, har dock varit hittills ganska litet känd. Korrespondenten anför: Ni erinrar er troligen att jag åtskilliga gånger förut berört de strider, som inom riksgäldskontoret emellan fullmäktige utfördes. Vid förlidet års slut antogo dessa strider en ny och än mera betänklig riktning än tillförne. Då fullmäktige d. 28 December förlidet år Sammanträdde, anförde kapt. C. G. Hierta muntligen, att då vid fullmäktiges många sammankomster obehagliga och tidsödande diskussioner förefallit och då ofta, för att ej öfverlasta protokollerna med allt för mycket, rätta orsaken till dessa ej tydligt synes, samt då det vore lika möjligt att näsikommande revisorer ,,med större begärlighet studera reservationer, än de i protokollen på få der antecknade skäl grundade besluten, samt att, då möjligen af reservationerna föranledda anmärkningar skola besvaras, ingen af fullmäktige finnes i kontoret och kan framställa omständigheterna i sin ätta dager!, — så ansåg sig hr Hierta nu böra till protokollet aflemna ,,några fullmäktiges gemensamma åsigter om orsalkerna till dessa uppträden, hvadan han uppläste en skrift, hvilken tillika skulle ,,anses som svar på de anfall eller insinuationer för hvilka möjligen några af fullmäktige framdeles må kunna bli föremål. I denna skrift — undertecknad af åtta bland kontorets tolf fullmäktige — anfördes huruledes det varit under behandling af de för det allmänna så vigtiga låneärenderna, som det önskvärda sinneslugnet brister hos en af fullmäktige; att ,,fullmäktige vid sjelfva sessionsbordet finna sig utsatta för ett bemötande, sorgligt att omtala, men, efter hvad synas vill, orsakadt af pluralitetens obenägenhet att låta den åsyftade ledamoten diktera besluten-; att ,den antydde ledamotens meningar nästan städse gått ut på att undanskjuta och hindra hvarje verkställbart förslag, som erbjudit sig-; att denne dock icke sjelf ,,framställt något enda antagligt förslag i samma syfte; och att ,,de enkilde som, än en, än en annan, göras till föremål för hänsynslösa anfall, kunna icke alltjemt gå nog långt i undfallenhet, att lemna anfallen utan svar, äfven om de väl inse att från den anfallandes sida ej kan påräknas att skäl göra någon verkan. För att emellertid bereda en utväg för dem bland fullmäktige, som framdeles blefvo föremål, för lik