Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1867, sida 2

glömt dessa sina egna våldshandlingar. Inga samvetsqval tyckas hafva i detta hänseende stört hans sinneslugn, likalitet som han tyckes varit medveten af sin oduglighet säsom regent i öfrigt, då han i ett land med i grund ruinerade sinanser uppträder med en Österländsk furstes lyx och slöseri, samt vacklar, för att hålla sig fast, från det ena partiet till det andra, tilldess han slutligen föll offer för samma prestparti, som vållat den fransyska invasionen. Intet af allt detta synes hafva föresväfvat Maximilians håg i dödsminuten, hvaremot han framträder såsom den der hade allena något att förlåta, men deremot sjelf icke hade något, som behöfde förlåtas. Den ädlaste hållningen af de tre män, som föllo vid hvarandras sida, visade Indianen, Generalen Mejia, som med det stoiska dödsförakt, som tillhör hans race, gick döden till mötes, under det Miramon, hvars förvaltning just gifvit anledning till de klagomål, som vållade den förenade, men sedermera söndrade expeditionen till Mexiko af Frankrike, England och Spanien, betedde sig som en stackare. Det var vil ej heller att undra öfver, ty på honom faller den tunga skulden för hans fäderneslands olyckor, då Juarez ännu ej hunnit läka såren efter hans styrelse. En historisk jemförelse framträder här för betraktaren, i hvilken den som vill kan se en bekräftelse på den Nemesis, hvaraf många yttringar finnas i verldshistorien. Det var i Juni 1520, som den Mexikanske fursten Montezuma föll ett offer för den djerlve äfventyrare, som inbröt i det rika landet, i spetsen för soldatertillhörande Habsburgaren kejsar Carl V:s arm6, och gjorde landet till ett stäthällareskap under denne furstes spira. Nira 3 2 århundrade derefter, i samma månad, dömes i samma land en ättling af samma Habsburgska hus till döden, af en ättling från den folkstam, hvilken Montezuma tillhörde, och får med sitt lif böta för den nya inkränktning, hvari han gjort sig medbrottslig. Österrike skickar en flotta öfver hafvet, att återfordra den fallnes stoft; men det kan lätteligen hända att äfven denna maktyttring blir utan resultat. Historien har — hedniskt taladt — bragt ett försoningsoffer åt Montezumas skugga. Så gå menniskornas brott genom scklerna till dess de finna sitt straff. Det torde hända att för Österrikes kejsares blick framträda vid sidan af den döde brodrens hamn tillika de blodiga vålnaderna från Ungerns och Italiens frihetskamp. Så har den mexikanske indianen hämnat äfven dem! Må de mäktige häraf lära, att om de äfven kunna sjelfva undgå följderna af sina brott, så kan straffet återfalla, ännu efter århundraden, på deras afkomlingar!