Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1867, sida 2

tigt i det inre af templet, för att på smala sidotrappor besifva sig vill de åt dem anvisade platser i öfra våningen. Reinhold stannade med sin följeslagare några ögonblick i örgården, tilldess den af den sistnämnde underrättade judiske dlockaren utkom och med vänlig min erbjöd sig att ledsaga len fremmande vidare. Med något beklämdt hjerta följde Reinhold sin nye ledare, rilken utmärkte sig framför de öfriga närvarande endast genom en liten svart kappa, som från rockkragen hängde ned öfver hans rygg. Gående genom en af meniskor tätt fylld försal, framkommo de ändtligen till templets dörrar, och ett ögonblick sednare befann sig den fremmande uti templets höghvälfda, i matt violett målade, inre, hvars breda midt fylldes af tvenne utaf en gång åtskilda rader beqväma bänkrum, begränsade af pelare, uppbärande en bred läktare, bakom hvilka äter längsefter lupo åtskilliga bänkrader. Alla dessa platser voro fyllda af en tätt bredvid hvarandra sittande massa menniskor, endast karlar, hvilka samtligen buro hattarne på hufvudena, likasom äfven Reinhold blifvit tillsagd att ej aftaga sin. Luften i denna vidsträckta lokal var tryckande varm och uppfylld af en egendomlig vällukt, som förlänade det hela en ännu egendomligare prägel och påminde om rökelselukten i katolska kyrkor. Genom den fria mellangången, mellan de med män besatta bänkarne, följde, gående på en mjuk matta, den kristne mannen den framför honom skridande judiske klockaren, visserligen af alla, som observerade honom, betraktad med uppmärksamhet, men hvarken med nyfikenhet eller, än mindre, med ovilja. Till hans förvåning gick klockaren framför honom genom hela templets längd, omedelbart fram till ,, Almemorn, den med ett prydligt galler omgifna estraden, som, strålande af gaslågor och uppbärande högaltaret, under ett gyllene förhänge dolde det aldraheligaste och på sin afrundade bakvägg i stora, förgylda hebreiska bokstäfver visade namnet Jehovah. Tätt framför estraden stannade klockaren, öppnade en bänkplats och bad med ett tecken den fremmande intaga densamma. Sedan han derefter aflägsnat sig, återkom han snart med en i svart band inbunden bok, uppslog den och räckte den åt den fremmande, för att deri följa sången, som just nu, ledd af en gossekör, uppstämdes af hela församlingen.