Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1867, sida 2

biöteborg den 12 Juli. Den olycklige kejsaren Maximilians sista stunder, hvarför vi i gårdagens blad, efter en fransysk tidning, lemnade en redogörelse, hafva varit egnade att öka deltagandet eller medlidandet med hans tragiska öde. När härtill kommer uppdagandet af det dokument, som afvältrar skulden för det grymma blodsdekretet mot den republikanska armeen och de deraf följande afrättningar på den franske militärbefälhafvaren, marskalk Bazaine, så har Maximilian undan förstöringen åtminstone räddat i viss grad aktningen för sin personliga karakter. Det har, märk väl, aldrig varit fråga om att förklara hans dom och afrättning såsom en rigtig och lofvärd handling, ännu mindre har man velat försvara densamma ur den politiska klokhetens synpunkt; men man har bestämdt protesterat och skall alltid protestera mot försöket att stämpla denna handling såsom ett mord och dess utöfvare såsom mördare. Ty vill man det göra, så blir också Maximilian sjelf en mördare, emedan det likväl var han, som allena kunde gifva giltighet åt det dekret, hvars blodsoffer blefvo Mexikos ädlaste frihetskämpar Man bör här ej heller lemna obeaktadt att när Maximilian, efter uppstigandet på sin usurperade thron, inrättade marquisater och andra höga embeten och erbjöd dessa värdigheter och förmåner åt republikens förkämpar, så vägrade de bäste af dem att emottaga dessa lockande anbud, föredragande att, jagade såsom fogelfrie, kämpa för den sak, som var dem helig, nemligen fäderneslandets oberoende. De som då föllo, voro verkliga martyre Det är anmärkningsvärdt nog, att, såvidt man kunnat af berättelsen om Maximilians slut erfara, han tyckes hafva ) Den engelska tidningen Daity News säger i detta ämne ytterligare följande: Det anses ganska fashionabelt i det engelska sällskapslifvet, att hafva tvenne särskilta vigter och måttstockar för det politiska omdömet. En monarki må slagta hopar af rebeller med kallt blod, såsom Österrike gjorde i Ungern och Italien åren 1848 och 1849, såsom Preussen gjorde i Baden och såsom det andra kejsardömet gjorde i December 1851. Men en republikansk styrelse har ej ens rätt att försvara sig sjelf mot en invasion och anfall af en nmande arme, och under det ingen pardon gifves åt dess soldater, så är denna regering förpligtad att förlåta alla, som mot densamma taga till vapen, vid risk att eljest brännmärkas såsom en mördare-regering! Några våra samtidas galna skrän, då de skrifva Europas sympati för Maximilian på hans kejserliga rangs räkning, och kalla en krigsrätts dom för ,,mord, kan endast qväfva och afvända den sorg, som alla liberala känna med de konservative, öfver en furstes olyckliga öde, för hvilken kanske redan för ett år tillbaka dödens bitterhet var försvunnen. UEANEEEULEe.öäLUU Tr a a Er Te