Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1867, sida 2

fostran och yrke, och som alltifrån fransa: männens landstigning i Vera Cruz hadelh: kämpat för sitt lands oberoende. (ieneral st Arteaga var en välkänd patriot af en ka-st rakter, hvilken ingen fläck vidlådde; detta so, erkändes tillochmed af den hederlige franre ske publicist, som i tidningen -Estaslette. de utkommande i Mexikos hufvudstad under m marskalk Bazaines auspicier, tillkännagaf hans tillsangatagande med det tillägg: General Arledqa är en ärans man, som tädse handlat på grund af sin öfverty-lt gelse och hvars militära bana alltid varit . tmärkt för humanitet. IJesse officerarelja blefvo på Maximilians befallning skjulne, ls och samma öde drabbade derefter slera ss hundra tillfångatagna officerare och sol dater, tillhörande republikens armö. meddela här efter den ansedda engelska tidningen Daily News tvenne bref, skrifna v af generalerna Arteaya och Salazar kort före deras afrättning. Brefven innehålla visserligen till största delen endast hjerteutgjutelser af rent privat beskafienhet, så-n. som naturligt är under dylika förhållan-S den, men de bära inre vittnesbörd om de de mins karakter och sinnesstämning, hvilka skrifvit dem, och förtjena derför att sull-y. ständigt återgifvas. U Uuapan d. 20 Oktober 1865. Nin tillbedda moder! Jag blef den 13 dennes tillfångatagen af de kejserliga trupperna och skall a) i morgon skjutas. Jag ber dig, moder, förlåt mig alla de lidanden jag förorsakat dig under den tid b) jag mot din vilja egnat mig åt den militära banan. Moder, i trots af all sparsamhet och alla ansträngningar att hjelpa dig voro de penningmedel jag skickade dig sistlidue April de enda jag egde, men Gud är med dig, och Ilan skall icke låta dig eller min syster Trinidad omkomma a) i elände. Jag har icke förut velat omtala för dig min broder Iauis död, emedan jag fruktade, att b) du skulle dö af sorg; han dog i Tuxpan i staten c) Jalisco omkring d. 1 sistl. Januari. Moder, jag a efterlemnar ingenting annat än ett fläckfritt namn, ) jag har aldrig utsträckt handen efter andras t igheter, och jag rertygad, att Gud skall förlåta mina synder och vpptaga mig i si li Jag dör som kristen och bjuder er nu alla Å farväl — dig och Dolores och hela familjen, sä-S som din lydige son Jose Maria Anteaga. Till Donna Apolonia Magallanes de Arteaga, a, Aguas Calientes. Det andra brefvet, från general Salazar till hans moder, bar följande lydelse: Uruapan den 20 Oktober 1865. skade moder! Klockan är 7 på aftonen, och just nu hafva general Arteaga, öfverste Villa Com tre andra regementsofficerare och jag sjelf blif dömda till döden. Mitt samvete är lugnt. Jag gårlr: till grafven vid 33 års ålder utan en fl på min sy. mi bana eller på mitt namn. d der, utan trösta dig, ty det enda brott din son begått är att han försvarat en helig tak — sitt a lands oberoende. För detta skall jag nu bli skjnu-sa ten. Jag har inga penningar, ty jag har icke kunnat hopspara något; jag lemnar dig utan någon förå mögenhet, men Gud skall hjelpa dig och minal? barn, som äro stolta öfver att bära mitt namn. o Led mira barn och mina bröder på ärans stig, ty le schavotten kastar ingen skam på redl mäns Ir amn. Far moder! Från grafven skall j., ag emottaga din ignelse. Omfamna för mig Å n gode onkel Lo amt Tecla, Lupe, Isabel, i Carlos, Carmelita, Clölita och Manuelita; öfverp bringa dem många y och farväl ur mitt hjerd tas innersta. Många välsignelser till mina onklar, tanter, kusiner och alla uppriktiga vänner, och emottag f det sista farväl från din lydige. trogne son, som älskar dig innerligt, Carlos Salazar. P.S. Om landets ställning skulle förändras — Å oeh det är ju möjligt — så önskar jag att mitt h stoft må få hvila bredvid mina barn i eder stad. te Må våra läsare ännu en gång erinra b sig, att dessa ofticerare befanno sig på sitt eget sosterlands jord, att de voro upp-p fostrade under de institutioner, som de försvarade, att de från ungdomen tillhört b den armf, i hvars leder de tjenade, att deB svurit trohet åt dess fana, att de voro af2 nationalkänsla och pligt förbundne att nm tjena den sak, hvars martyrer de blef-s vo, lika visst som det ir hvarje svensk p mans pligt att i nödens stund stå sast vid sitt lands sak mot en utländsk inkräkta-b re: erinrande oss å andra sidan, att Maxi-d milian var en främling, en äfventyrare och ifi docka i handen på en annan äfventyrare, a med en lånad amt af fransmän och en x köpt armå af österrikare, belgier och egyptier, förstärkt af landsförrädiske mexi-s kaner, och saken står i sin rätta belys-s ning. Maximilian är att beklaga, men ej sa så mycket för det slutliga öde, som drab-I bade konom, hvilket var välförtjent, om någonsin en dödsdom varit det; utan förls detta blodiga och i grym verkställighet nm gångna dekret, som för alltid skulle ka-um sta en svart skugga på hans minne, så-h vida man ej ville stanna vid den försonande tanke, att hans afrättning i någon s mån godtgjort hvad han felat. P Till ofvanstående dokumenter förtjenar s att fogas följande skrifvelse, adresserad o till Maximilian sjelf från ett par hundra b F l 8 2 af hans belgiska officerare och soldater, hvilka då befunno sig som krigsfångar i republikanernas händer. Tacambazo d. 23 Oktober 1565. Sire! Med fasa och afsky hafva vi hört omtaj las det dåd, som blifvit begånget af kejserlige öfi versten Nendes, i det han, med förakt för alla mensklighetens och krigets lagar, låtit afrätta ett antal af bonom tillfångatagna officerare, tillh de den liberala ar . I alla civiliserade lö respektera officerare sina krigsfångar. Den rala armten — hvilken ni behagar förvägra namnet arme — visar för dessa lagar en större akting än anförarne för edra trupper, ty vi, som äro krigsfångar, bemötas väl af alla från generalerna till de simple soldaterna. Voro vi icke ihänderna på en sannt li I truppstyrka, skulle öfverste Mendez handling framkalla ötver oss en blodigvedergällning. Vi belgier, som kommo till Mexikoe endast och allenast för att vara en lifvakt åt vår prinsessa, men som ni tvungit att kämpa met sinnade principer, som äro desamme som våra egna, kunde hafva fått med värt blod försona det å brott, som denne öfverste Mendez, en förrädare t mot sitt land, har begått. Vi hoppas, sire, att h denna barbariska handling ej skall förblifva estraf