Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1867, sida 2

(Insändt) I en från trycket utgifven beskrifning ötver kara domkyrka förekommer bland annat föle: -Atterna Soop och Iästhufvud hafva genom sin rikostighet försett kyrkan med hennes största yrbarheter: en kalk af guld besatt med 60 diananter och dertill hörande paten, tillsammans gande 58 lod och skänkt af Erik Soop samt en nkanna och ett dopfat af silfver, vägande tillammans 352 lod och skänkta af Anders Erikson Hästhufvud samt hans fru Britta Kafle. Dessitom eger kyrkan silfverstakar, kalkar och flaskor n. m. af siltver, mycket taget i det polska kriget, iksom guldkalken i det tretioåriga. Insändaren, som flera gånger med åtskilliga års nellanrum besökt denna kyrka, har dock ej lyckats att få se dessa dyrbarheter, emedan de, enigt uppgist af kyrkobetjeningen, lära förvaras inom så många lås, att man miste besvära ej minIre än tre särskildta personer att samtidigt intinna sig med sina rostade nycklar, för att i dagens ljus framdraga dessa dolda skatter, hvilka till största eller åtminstone dyrbaraste delen väl aldrig begagnats vid gudstjensten i Skara, utan iro, ock hafva en lång följd af år varit, utan all upptänklig nytta för så väl domkyrko:örsamlingen som den öfriga svenska allmänheten. Om dessa lyrbarheter ega något värde såsom konstsaker elser fornminnen, böra de ej undanhållas allmänhetens blickar, emedan den enda nytta de i sin nunde form kunna medföra, då helt och hållet rfelas. Ega de deremot ej dessa egenskaper, tyckes deras ,skrinläggning vara en ännu större dårskap, emedan de, förvandlade i annan form af egendom, borde kunna göras fruktbärande för kyrkans kassa, till hvilken förvandling vederbörande då långt före detta bort skaffa sig tillstånd. Man kan dock knappt anse dessa byten från Sverges lysande krigsperiod såsom domkyrkans enskildta egendom, hvilken kyrkans styrelse har rättighet att hålla dold: staten har åtminstone följt en annan åsigt, emedan han bekostat Nationalmuseum, en af landets dyrbaraste byggnader, för att der låta allmänheten se dessa det allmännas tillhörigheter, som ega värde antingen i historiskt rligt hänseende, dit äfven dyrbarheterna i Skara domkyrka böra flyttas, emedan vederbörande i Skara ej veta att af dem göra ett idlare bruk. Huru olika i Upsala, der klockaren för hvarje besökande förevisar dervarande domkyrkas långt lefullare dyrbarheter, mot i den undangömda iftsstaden Skara, dit sällan någon granskning ges, som kan störa dervarande kyrkliga auktoriteters stilla slummer.