Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1867, sida 3

adeln annorlunda än nu för tiden. Större deler slefde då på sina stora egendomar, hufvudsakligen ssyselsatt med deras skötsel och förbättrandet a! landets jordbruk efter den tidens fordringar. Hofsyslorna voro mindre eftersökta då än nu och iandtadeln ansåg sig i ingen mån stå efter hofadeln. Som ett minne från de dagarne finnes ännu en egendom nära vid landsvägen mellan Upsala och Norrtelje, som bär namnet Vasa, hvilken egdes och beboddes af Gustaf den förstes förfäder. För att uppmuntra landtbruket och näringarne samt belöna den anspråkslösa förtjensten stiftades denna orden vid Gustaf III:s kröning, att i synnerhet utdelas bland adel och ståndspersoner, som bo på sina landtegendomar, syselsatta med deras sorgsälliga skötsel och utmärkta i någon gren af landtbushållningen. Artister ha äfven blifvit hugnade med denna utmärkelse. Ordenstecknet var ursprungligen Vasaättens vapen, en sädeskärfve i guld på oval röd emaljerad botten, infattad med den höge stiftaren Gustaf III:s namn i guld; nu har detta ordenstecken form af en stjerna. Det bars förut af riddare i ett mineralgrönt band kring halsen, nu på bröstet; men af kommendörerna öfver högra skuldran till venstra sidan. Blott kommendörerna med stora korset få nyttja krachaner. Ceremonidrägten är af grönt sammet, kantadt med hvitt siden och gjord på samma sätt som för Svärdsoch Nordstjerneorden Riddarnes antal var faststäldt till femtio oeh kommendörerna till tolf; men som landtbruket gått framåt och allting annat i proportion räknade man 1866 1407 kommendörer och riddare. De dubbade känna bäst sjelfva sina förtjenster. Mycket kunde vara att tillägga om 0dnårn — men detta kan vara nog. A — — AAAAHQAcH— —