Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1867, sida 3

och genom de smaklösheter, som vidlådden gamla homiletiska formen? Predikan tillstånd är verkligen ett beklagansvärdt Här långsläpighet och tanketomhet, de tankar, men lånade från den råaste dog. matiken och klädda i den mest smaklöss form. På det ena stället möta oss pre dikningar, som hvarken hafva kraft eller klarhet, emedan de från år till år röra sig inom en viss obestämd och obeskriflig, traditionsmessigt fortplantad predikstolsfraseologi, som saknar all tankeskärpa, all förmåga att kraftigt väcka åhörarnes sinnen; mödosamt släpa de sig fram medelst sammanflickande af bibelspråk och åstadkomma derföre ej heller något annat intryck än det af trötthet och en stilla undergifvenhet. På ett annat håll finna vi skarpare tillspetsade tankar, men tillspetsade i deras fulla dogmatiska hårdhet och onjutbarhet, så att de genom deras inre osannhet, genom den skriande motsägelse, hvari de stå till all själserfarenhet, genom deras bornerade prestanda, deras kärlekslösa hårdhet och ofördragsamhet genast göra ett frånstötande i stället för ett gynnsamt intryck på åhörarne, och som hos de innerligare och mera andligt anlagda naturerna endast väcka ovilja och antipati mot en sådan sedlig missbildning. Och om nu dessa dogmatiska predikningar vilja blifva praktiska, så kunna de — alldenstund de förblifvit främmande för samtidens andliga lif, för dess utveckling och strider, likasom de ej heller förstå det onda, hvaraf samtiden lider, eller de ideala makter, som i vår tid äro verksamma — ej uppnå detta sitt syftemål på annat sätt än medelst smaklösheter och ett burleskt oqvädande, genom att taga ill hjelp skildringar af helvetet och djefvulen, genom kapusinader, anekdoter, nissionshistorier 0. s. v. Hvad man i våra dagars predikan gemenligen finner ir således antingen de vulgära predikstolsraser eller den hårda dogmen, den s. k. )ekännelsen eller de känslosvallande dedamationerna med alla deras öfrerdrifter ch deras karrikerande af det heligaste. )essa sednare äro uppenbarligen de mest mtyckta och, om man så vill, de verkammaste. De söka verka genom anliande af samma medel som de, hvaraf nan betjenar sig inom Jesuitermissionen, ch intaga bland predikningarne ungefär amma plats, som de dåliga känslostycena och melodramerna bland den dranatiska konstens skapelser. —— B uBullin .eo.0