Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1867, sida 2

Göteborg den 8 Jnli. De nyss inträdda förändringarne i den högre administrationen bedömas af Dagl. Alleh. sålunda: Den officiella tidningen meddelade i går (Fredags) afton flera utnämningar inom den högre administrationen, hvilka på annat ställe i vårt blad återfinnas. Ingen af dessa utnämningar har egentligen öfverraskat allmänheten, ty några af dem voro på förhand af ryktet omtalade och de öfriga kunde icke tillerkännas någon större betydelse. Att generalitetet blifvif förstärkt med en generallöjtnant och tre generalmajorer får väl icke tagas för olyckstecken på krigshorisonten, likaså litet som man af general Björnstjernas afskedstagande omedelbart efter de nyss förflutna dagarnes kampanj, derunder han fått mäta sin strategi med en hög motståndares, får draga några slutsatser vare sig af den ena eller andra arten. Nägon politisk betydelse kan man icke heller tillerkänna generaldirektören Stråles förflyttning till landshöfdingeplatsen i Stockholms län eller grefve Hans Nachemeisters till den i Blekinge efter grefve Liljenerants och hr Nordenfelt, hvilka draga sig tillbakaiprivatlifvet. Hr Stråle anses länge hafva haft sina blickar riktade på den plats han nu kommer att intaga och har förmodligen på förhandt beredt sig på att fylla den på ett värdigt sätt. vi hysa också i det fallet inga tvifvelmål, ehuru vi visserligen icke anse herr Stråle för någon initiativens man. Hvad grefve Wachtmeister beträffar, tro vi att regeringen gjort ett mycket gedt val. Tillhörande provinsen, har han länge med intresse egsig ät dess angelägenheter och i slera riktningar utöfrat en verksamhet, som med rätta gjort henom omtyckt och beredt honom utmärkelsen att i första kammaren representera länet. Hans moderat liberala åsigter äro följaktligen för representationen bekanta likasom hans flärdlösa och rättframma väsende, ehuru han icke på mera framstående sätt deltog i riksdagsgöromålen. Om underståthållaren Almqvists utnämning till generaldirektör för fängelser och arbetsinrättningar i riket efter hr Stråle är ingenting att säga. Han har gjort alldeles samma carriere som denne och saknar ingen af de egenskaper, som hans nya plats under närvarande förhållanden krätver, likasom man icke torde få anse honom oersättlig på den plats han lemnar. Hans vigör och arbetsförmåga äro ovanliga, men han låter dem ock tagas i anspråk af omsorger, som äro mera främmande för hans egentliga tjenstebefattningar. Han är dock som bekant ej ensam härutinnan, då statens allra högsta embetsmän, till och med justitieråden, under det att rättsökande få vänta på rättvisa, föregå med exemplet att egna en god del af sin tid åt enskilda, mer eller mindre lönande bestyr. Den vigtigaste af förändringarna är naturligtvis statsrådet Reuterskiölds afträdande och öfverste Abelins utnämning till krigsminister. Hr Reuterskiöld inträdde i ministeren för fem år sedan vid en tidpunkt, då det allmänna intresset för skarpskytteväsendet var som lifligast. Hans popularitet var då ganska stor och allmän, men han har rönt det missödet att se densamma efter hand dunsta bort, allt eftersom det blifvit allt mer och mer klart för svenska folket, att den nödvändiga omorganisationen af vårt försvarssystem måste stödja g på helt andra och säkrare grunder är den friliga beväpningen. Statsrådet Reuterskiöld visade sig snart icke vara den rätte mannen att genomföra en sådan förändring, och hans goda vilja förmådde icke uppväga bristen på planer och kraften att utföra dem. Ilr Reuterskiöld har varit den förste af den nuvarande regeringens medlemmar, som till och med af ministerens ifrigaste anhängare kastades öfverbord. Han hade också framför samtliga sina kolleger, med undantag af finansministern, den oturen, att stå i spetsen för ett departement, på hvars område den allmänna meningen fordrat genomgripande reformer. Hade denna fordran i stället gält andra förvaltningsgrenar, ligger den förmodan icke utom möjlighetens gräns, att de motsvarande departementscheferna stått sig lika slätt. Huruvida den nye krigsministern skall lyckas att lösa sin svåra uppgift, derom är ännu för tidigt att yttra någon bestämd förmodan. Statsrädet Abelin befinner sin ännu i sin mannaålders fulla kraft (han är 48 år gammal), men denna kommer äfven att sättas på lika stort prof som hans själstyrka och hans insigter. För allmänheten är han föga bekant. För fem år sedan väckte hans hastiga befordran från kaptensgraden, der han på Nerikes regemente var en af de yngre, till öfverstelöjtnant och förste major på Södra skånska infanteriregementet någon uppmärksamhet. Men hvarken då eller när han under innevarande år förflyttades till chef för Norra skånska infanteriregementet förspordes något ogillande, ty hr Abelins egenskaper såsom en synnerligen duglig regementsofficer hafva aldrig af hans kamrater inom armen blifvit ifrågasatta. Men om han obestridigen eger allvar i tjensten, strängt ordningssinne, mycken expeditionsvana, en redlig vilja och förakt för allt effektsoch popularitetssökeri samt icke saknar militära studier, så återstår det likväl att se huruvida han besitter de egenskaper af högre ordning, hvarpå hans nya befattning ovilkorligen gör anspråk, Dagl. Alleh:a uttalar vidare några ord, rörande en af den nye krigsministern författad skrift mot ,de Hedlundska fantasierna om en allmän folkbeväpnings införande hos oss efter Schweiziskt mönster — hvarom det nog blir tillfälle att tala en annan gång — samt uttrycker sin misspelåtenhet med att ingen finansminister innu blifvit utnämnd, hvilken klagan är lullt befogad. Aftonbladet, som i allmänhet på sedvare tiden intagit en mycket passiv roll i len offentliga debatten, yttrar ännu ingening i det föreliggande ämnet, Posttid:n för stistl. Lördag innehåller tillika underrättelse om en kommitå, som lifvit nedsatt för att undersöka fästningsYyggnadsarbetena vid Carlsborg, Vaxholm och Carlskrona, med anledning af hvad om i ämnet vid den sista riksdagen förecommit. För sammansättningen af denna kommittå redogöres på ett annat rum i lagens blad. Med fägnad finner man att 2— —L