Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1867, sida 2

TJUDINNANy). Berättelse af Philipp Galen. (Öfversättning af J. Plulipsson.) Morgonen derpå afreste den gode gamle herrn med sir vän Biedermann till Meiningen, medan de öfrige ställde kosar mot söder och hade en angenäm resa tillsammans till Minchen. Först der åtskiljdes äfven de, och några veckor sedvare voro de alla långt aflägsnade från hvarandra, enhvar i hemmet upptagen af sitt kall, sina göromål samt sina dagliga fröjder och bekymmer, såsom det nu en gång för alla är den dödliga menniskans lott här på jorden. Låtom oss denna gång åtfölja docenten till hans hem, tilldess vi snart tillsammans med honom skola inträffa i det såkallade minsta huset i Altona — ty äfven vi begifva oss di och vilja bese de båda bekanta städerna vid Elben. Det korta vistandet i den stora residensstaden vilja vi emellertid begagna, icke för att betrakta lifvet derstädes, men väl för att kasta en blick i den mans inre lif och väsende, med hvars öde vi närmare komma att sysselsätta oss i denna lilla berättelse. och verkligen, denne mans inre lif hade alltifrån början varit vida rikare och mera omfattande än hans yttre, ehuru detta sistnämnda på sednaste tiden just ej heller visat sig njuggt mot honom. Framgående ur ett litet, oansenligt frö, hade han blifvit stark enkom genom den honom inneboende kraft och, trotsande alla ödets stormar samt lifvets motgångar och strider, hade han uppväxt till ett ansenligt, yppiga frukter bärande träd i den evigt vexlande och sig evigt ur sig sjelf fortplantande mensklighetens stora trädgård. Hans far hade varit läkare liksom han sjelf, men var icke på långt när utrustad med de naturgäfvor och krafter som sonen. Redan tidigt hade dennes föräldrar och samtliga syskon dött, och hänvisad till obetydliga yttre medel, hade den sträf) Se H.-T. n:o 158,