Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1867, sida 3

centen resa tillsammans; först der måste de skiljas åt, för att, enhvar följande den uppgjorda planen, hvar för sig tillryggalägga den öfriga vägen. Man hade hundrade gånger samtalat om och öfvervägt detta, och nu, i sista stunden, återkom man ännu en gång dertill. Men slutligen, sedan det sista blifvit aftaladt, visade den ganle herrn någon otålighet, och man såg på honom, att skiljmessan blef honom plågsam. — Min kära doktor, sade han plötsligt, låt oss ej göra oss hjertat tyngre än som är nödvändigt. Mina barn återser jag, med Guds hjelp, i hemmet, och min vän Biedermann följe! mig dit. Ni ensam tager således ett verkligt afsked af mig men, såsom jag hoppas, ett ej alltför långt. Vet ni hvad? Vi vilja förljufva den ögonblickliga skiljsmessans ledsamma intryck genom en glädje för framtiden. Jag reser, om jag lefver nästa är åter till Kissingen, men icke ni, så vidt jag vet. Mer alldenstund ni hvarje år har långa ferier och tycker om at resa, så gör nästa Augusti en gång en utflygt till norden och hälsa på mina barn. Vill ni det? Har ni redan sett Hamburg och Elbehertigdömena? — Nej, ännu icke, herr Schilling, blef svaret; men de har redan länge varit min önskan att besöka dessa platser. — Nå, då äro vi ju ense om saken, käre vän. Godt! N kommer således först till Altona. Ni skrifver mig till hvilker dag och timma jag kan vänta er-—ty vi komma ju emellanå att korrespondera med hvarandra? Nåja, det törstås af sig sjelft. Ni bor naturligtvis hos mig, det vill säga till hälfter hos mig och till hälften hos min son, ty han lärer väl liklitet som jag vilja försaka ert besök. Icke sannt, Ernst? Nåja det är naturligt, Mig kommer ni vissserligen att finna i et mycket litet hus, tillochmed uti det minsta i hela Altona. Mer porten är stor nog för att lemna inträde åt er och er reskof sert. Äfven med mitt bord måste ni hålla till godo. En got soppa och ett stycke kött är allt hvad jag kan erbjuda er, sö det öfriga må slumpen sörja, och den sörjer emellanåt rät bra. Sat sapienti, såsom ni brukar säga. Framåt således Lycklig resa, lef väl och — au revoir. Det är allt hvad jag nu bar Just att säga. Här har ni min hand, och ni skall tänker jag, ej ha tryckt den för sista gången. Adjö! j (Forts.)