Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 2

,att man i ett land med allmän rösträtt san så orättvist bedöma Jean Jacques! På? försäkrar, att det allmänna ntresset i Frankrike, som förlidet år var eldeles uttråkadt af den oändliga slesvigska frågan, har vaknat till nytt lif genom den nordslesvigska betolkningens berättisade klagomål. ,France innehåller en längre artikel om nämnde fråga, hvilken antages hafva sitt ursprung från franska utrikesministören. Tidningen fäster uppmärksamheten på, att Frankrike på sin tid begärt bestämmelsen i Pragerfreden om omröstningen i Nordslesvig, för att derigenom undanrödja faran för de oupphörliga konflikter mellan tyskar och danskar, som nu i 30 år hållit Europa i spänning och oro. Preussens löften i afseende på befolkningen i Slesvig — säger ,France — äro icke blott en förbindelse till Danmark, utan en garanti för Europas fred. Det är barnsligt, att, såsom , Nordd. allg. 2eit., undersöka huruvida Pragerfreden gifver andra makter rättighet att erinra Preussen om, att icke traktatens art. 5 blifvit utförd. De andra makterna hafva måhända icke denna rätt på grund af någon diplomatisk akt, men de hafva den på grund af den nyare folkrättens stora princip, som icke tillåter, att någon medlem af den europeiska familjen sätter på spel de öfriga medlemmarnes lugn och intressen. Regeringen har, ehuru den betalat ,,Dunderberg alltför högt, likväl köpt 2 nya pansarfregatter i Förenta Staterna. Dessa lära tillsammans kostat 14 millioner. Frågan om anläggandet af en ny kyrkogård för Paris diskuteras vidt och bredt i tidningarne. Den nya kyrkogården skullo ligga i närheten af Pontoise, men olyckan är, att den med hufvudstaden skall förenas genom en jernbana, som, efter hvad som föreslagits, kommer att gå midt öfver de fruktbara slätterna vid Montmorency, der prinsessan Mathilde har sin villa och der den förnäma verlden i Paris företrädesvis söker sin villegiatur. Alla egendomsegare på denna slätt hafva nu satt sig i rörelse för att afvända den olycka, som de — af mor eller mindre befängda skäl — anse hota sig. Prinsessan Mathilde intresserar sig äfven mycket härför. Det gifver sig nu hvem som kommer att vinna — hon eller baron IIausmann? De äro nemligen fiender sedan en tid, och detta beror på följande. Prinsessan bebor på Rue de Courcelles ett hus, hvars trädgård Seineprefekten till en del ansåg sig behöfva vid byggandet af en boulevard, och då prinsessan icke godvilligt ville lemna denna del, gjorde baron Hausmann tillämpning på expropriationslagen. Sedan nu jorden blifvit exproprierad hoppades åtminstone prinsessan att erhålla ersättningsbeloppet, 250,000 francs, och sände derföre sin affärsagent till Hötel de Ville för erhållande af summan. Denne erhöll då till svar, att enär huset och trädgården alldeles icke tillhörde prinsessan, utan kejsar Napoleon, så kommer den ifrågavarande summan att till honom utbetalas. Detta streck i prinsessans beräkning säges hen aldrig kunna förlåta Seineprefekten. ENGLAND. En i Kristallpalatset uppförd jättekonsert, hvilkens inkomster skulle användas som bidrag till kostnaderna för uppbyggandet af den nedbrända flygeln, beskrifves som särdeles storartad. Det stora midtelskeppet var alldeles fullsatt med en högst elegant publik, som betalt sina platser med en guinee. Staden Salford har nu äfven sin Cobden-staty, hvilken aftäcktes den 27 Juni. Sockeln innebåller ingen annan inskription, än namnet Cobden, och på de fyra sidorna af piedestalen läser man inskristerna: ,Spanmålstullarnes afskaffande; ,,det engelsk-franska handelsfördraget; ,uppfostran och srihandel; ,,fred och non-intervention. ITALIEN. ,Italia af den 26 dennes innehåller följande antydan, som ögonskenligen är affattad med mycken försigtighet: Det talas om ett nytt invasionsförsök, som skulle hafva företagits från sjösidan af Kyrkostaten. Det säges, att denna skara af några hundra man blifvit sprängd af italienska trupper. Telegrafen har icke haft ett ord att säga om denna , andra invasion. Jernbanan från Nunciatella till Civitavecchia är öppnad, så att man nu direkte från Florens kan kasta trupper öfver Livorno till Civita-vecchia och Rom, så snart man anser nödigt att skydda vatikanen mot insurrektionen i Rom. Faran härvid är så mycket större, som en allvarsam insurrektion i Kyrkostaten skulle