Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 2

de andra och pass på att ingen häst får gnägga. Hastigt voro alla på fötter, hästarne sadlade, vapnen undersökta och hela sällskapet till häst, hållande stilla i den tätaste palmgruppen. Snart hördes trafvandet af en häst, en ensam ryttare red fram till källan; undersökande marken tycktes han snart hafva gjort sina iakttagelser; en signal, ett skarpt skri, hördes från hans läppar, hvarefter han lyssnade. — En fiende, hviskade Le Soir i örat på Le Midi. . — Tyst — pass på! snarare tänkte än svarade denne. Araben kastade sig nu på sin häst och red just förbi de unge männen. I ögonblicket störtade sig Le Midi öfver honom och ryckte honom aj hästen, på samma gång som Le Soi kastade sin bournus öfver hans ansigte och tilldrog den för hans mun. La Nuit steg af sin häst och band honom, en jä gare afskar tygeln, som araben hade i hand och han bands nu på sin egen häst, som placerades emellan trenne jägare, All detta var en minuts verk. Vid ett tecken af Le Matin satte sig truppen i fart, på väg till Sydy Issa. — Le Matin ökade sarten allt mer och mer, 20 minuter dereftei var galoppen intagen och under trenne timmar fortsattes färden med korta raster I det ögonblick solen uppsteg kommen derade löjtnanten halt och, görande et tecken med handen, vid hvilket en ring bildades kring den fångne, sade han: — Vid minsta tecken till flykt skjute: ni honom; upplösen hans band! Då dett: var gjordt, tog Le Matin sin fältflaska och räckte den fångne, som med begärlighe drack deraf. Förhöret börjades. Men då