Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1867, sida 2

och hästar om hvarandra; ett ögonblick derefter var handgemänget i full gång. MVey och Le Midi hade ånyo laddat sina bössor samt tagit plats i närheten af miss Isabella och hennes följeslagerska, då ett häftigt skrik af den sednare kom dem att springa närmare. Fyra araber hade lyckats att i skygd af krutröken intränga, och två af dem voro sysselsatta med att neddraga miss Isabella ur hennes hästbår, under det de tvenne andra bundo den stackars kammarjungfrun. Ett skott från Le Midis bössa fällde den ene af dessa sednare, men då en lansstöt af den andre araben genomträngde hans venstra arm, släppte han sin bössa och lyckades att med sabeln så häftigt anfalla sin fiende att denne måste lemna sitt rof. En ung trumpetare afsköt sin revolver mot röfvaren, som störtade af hästen. Då Le Midi blifvit befriad irån sina fiender, vände han sig åt det håll, der MVvey kämpade, men stannade häpen vid den syn, som här mötte honom. MVey hade nemligen nedskjutit den ene af araberna, men straxt derpå erhållit ett slag i hufvudet af den andres lans, så att han nedföll atsvimmad. Araben kastade sig af hästen och stod just i begrepp att afskära engelsmannens hutvud, då Isabella, upptagande Le Midis bössa, med ett väl riktadt skott fällde honom till marken. — Den fallne engelsmannen, den öfver honom med upplyftad yatagan sig lutande araben och den sköna Isabella med geräret vid ögat, allt detta var en tafla, värdig en målare, sådan som Horace Vernet. Emellertid hade det lyckats fransmännen att afslå anfallet och araberna flydde