Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1867, sida 2

Day och Martin, de bekanta blanksmörjsfabrikanterna i London, hafva på följande sätt kommit till sin kolossala rörelse och förmögenhet. Day, då en fattig arbetare, satt en dag i ett londonerbryggeri och drack ett glas öl. Då inträdde en illa klädd individ i ölstugan och frågade: Hvem vill köpa ett godt recept till blanksmörja? Jag säljer det för en butelj öl. — ,Jag går in på handeln, sade Day, och den andre uppgat receptets beståndsdelar. ,,Godt, sade Day och bjöd honom på ännu en butelj öl. Andra dagen uppsökte Day en bekant, en vandrande krämare, vid namn Martin, och meddelade honom receptet. De tillverkade tillsammans en qvantitet blanksmörja och fyllde den på några buteljer, som de öfverkommo på en auktion. När det var gjordt, lejde de en person till att gå i alla Londons diversebodar och fråga: ,IHar ni blanksmörja af Day och Martin? Svaret blef naturligtvis öfverallt nej! — Andra dagen skickades en annan lejd karl med samma fråga till samma handlande och erhöll samma svar. Tredje dagen utsände de en ny kommissionär, men med den förändrade frågan: .Önskar ni köpa blanksmörja fråa Day och Martin? — ,, Rätt gerna!, svarade handelsmännen. Nu var huset Day och Martins lycka gjord. De klistrade på sina flaskor en vignett, som föreställde en katt, hvilken förgrymmas mot sin spegelbild i en nyblankad stöfvel. Denna vignett har gjort sin rund genom verlden. Då Day gifte bort sin dotter, gaf han henne 35,000 pund sterling i hemgift.