Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1867, sida 2

men det vågar ej. Det är, såsom Napoleon I yttrade: , Perfide Albion. Sverge kunde ej hafva ensam biträdt Danmark. Jag är glad att det ej skedde. Hvad blef af den skandinaviska republiken? Arma bedragna folk! Toma drömmar! Kejsare och konungar hålla nu Europa i sina jernhänder. För att vinna frihet skola folken vada genom strömmar af blod. Hvarken Ni eller jag skola se detta. Af detta och följande bref framgår att Sandvall var fortfarande en varm politiker, betraktande sakerna från amerikansk synpukt, en uppfattning i öfrigt, som också tillhört hans föregående lif. I ett bref dat. Mars 1865 erkänner S. emottagandet af några fotografiporträtter från sina närmaste. Dessa tecken af kärlek och vänskap fick jag mottaga på min födelsedag. De återkallade gamla minnen och tankeförbindelser, och jag gret som ett barn. Jag betraktade de kända dragen, och kysste dem åter och åter. S. hade nu erhällit plats såsom tullkassör i Norfolk med 1,500 doll. i lön, en anställning, hvaråt han skattade sig mycket lycklig. ehuru dess fortvaro var beroende af stabilitet i regeringen. Här var mycket att göra, ty när rebellerna innehade staden, hade de förstört allting, både möbler och böcker, så allt måste ordnas ånyo. ,Vi hafva derföre varit flitiga som bien och hafva svårligen tid att göra någonting utom våra tjenstepligter. — — — , Min ställning här sätter mig i beröring med många ledande affärsmän och mina utsigter äro bättre än någonsin, ehuru de vunnits genom hård möda. I ett ytterligare bref i samma månad talar S. mycket om det pågående kriget. Grant stod nu vid Richmond och höll general Lee fast der, under det Sheridan med sitt kavalleri rensade omgifningarne från flenden och atskar all tillförsel. Sherman — , Amerikas Napoleon — gjorde sitt triumftåg genom Norra Carolina. — ,Förräderiet har nu snart spelat ut sin rol i detta land och innan kort skola vi åter bli den största nationen på jorden. S. uttalar åter fägnad öfver sin aktade ställning. ,Jag har länge varit död för mina landsmän — säger han — och vill så förblifva; dock har mitt anseende i detta land varit, åtminstone de sista 6 åren, sådant att det kan hedra hvarje man. Jag känner fullt väl mina fel, men känner dock äfven så väl som någon hvad som är rätt och hederligt. Jag åtnjuter aktning och förtroende af en och hvar, och det är allt som för närvarande ligger mig om hjertat. S. berättar härefter, att han blifvit erbjuden af några rika män, att ingå i en bomullsaffär med rebellerna, med löfte att göra en stor och hastig lycka. Han nekade. Några af dessa spekulanter gjorde sig pengar, men äro nu häktade och missaktade. — . Ni ser, yttrar S., att när jag afstod från denna lockelse, jag ännu bevarat några högre grundsatser från ruinerna af mitt fordna lif. Den 9 April s. å. talar S. med hänförelse om Richmonds fall. ,,Rebellionen är — utropar han — nu bruten och det fruktansvärda odjuret ligger utsträckt på jorden. Du skulle varit här och sett den gränslösa glädjen och enthusiasmen hos denna stora nation, när det glada budskapet flög på telegrafens trådar från den ena sidan af kontinenten till den andra. Ingen penna skall kunna beskrifva denna hänförelse, så stor, så helig, så sublim. Det är värdt en mans lefnad att hafva deltagit i händelser, som skola så omgestalta verlden. Brefvet af den 17 April innehåller blott s rader: Ett af de grufligaste brott, som någonsin historien haft att förtälja, har blifvit begånget i detta land. Jag lemnar underrättelsen från tidningar så långt de ännu hunnit hit. Presidenten Lincoln var en de största och ädlaste män, som jorden frambragt. Han skall bli hämnad. Det sista bref. som föreligger oss, är dateradt Norfolk, Juni 1865. — Här talar; S. om krigets snart förestående slut och Jefferson Davis, med andra rebellanförares, tillfångatagande. ,,De skola alla blifva ställda inför rätta för högförräderi och hängda. Vi ha fått en ny president af ytterst beslutsam karakter och från hvilken rebellerna icke skola erhålla någon nåd. ,Slafveriet, tillägger S., är nu utrotadt och jag tänker att det skall ej dröja mänga år innan negrerna erhålla rösträtt. Detta land är raskt, och jag vågar förutspå, att den svarta mannen skall i Ameusla hafva sina fana nolitiska rätticheter!