ÅA119 10H IIJ7 CHALTL Ma 4. 32 4 månader sedan, med anledning af kejsar Napoleons förslag till en ganska genomgripande ombildning af den franska arm6-organisationen. Det. är emot detta förslag, hvilket närmar sig folkbeväpningen till grundsatsen, som general Changarnier uppträdt, i fullkomlig öfverensstämmelse med hans position såsom antagonist till kejsardömet. DA utgifvaren af det svenska utdraget vill åt general C. häfda en auktoritet af opartiskhet, på grund deraf att han, som icke hyllar det närvarande regeringssystemet i Frankrike, ,,icke kan beskyllas för någon undfallenhet för detsamma? — så förstå vi ej meningen med dessa ord. Det är ju emot detta regeringssystems nya plan, som generalen uppträder, till försvar för det gamla, som samma regering vill ombilda. .Den franske generalens krigserfarenhet bör ega ett ojäfaktigt vittnesbörd —yttrar broschyr-utgifvaren. Vi kunna dock ej obetingadt godkänna detta ,,bör, ty om det må vara sannt, att Changarnier, såsom öfverste och general vid den franska armen i Afrika, under den orleanistiska tiden förvärfvat ett godt militäriskt namn — låt vara att han ocksålh räknats bland den tidens ,utmärktasteli militärer — så veta vi icke att han spe-h lat någon roll såsom armöbefälhafvare i n vidsträcktare mån. Han deltog hvarken i h Krimkriget eller italienska kriget — för v det sista kriget i Tyskland synes han vara sy ganska främmande — och hans erfarenhet y inskränker sig alltså till det afrikanskald kriget, hvilket från Frankrikes sida är ett! r anfallsoch eröfringskrig, som kostat Frankrike oerhörda offer af blod och pen-!s ningar, utan att man kunnat ändock full-s komligt kufra dessa omilitäriska stammar, u n h — O— — — 9 — 2 vv oO —2 2 —9 UU om — — som försvarat i åratal hvarje tumsbredd af sina oaser och öknar mot Frankrikes krigsvana yrkesarmer. Att i ett sådant krig anfallsarmeer böra ega en till högsta v möjliga grad uppdrifven förmåga af va-le penfärdighet, rörlighet och härdighet, lig-! ger ju i sakens natur. Här gäller det c också fullkomligt, att större vigt ligger vid en mindre trupp, som eger nämnde egenskaper, än vid en större, som saknar dem, ty här har man inga massor att bekämpa, utan lätta, spridda hopar, som med vindens snabbhet genomila öknarne. Är det efter auktoritet man här skall dömma, så är alltså General Changarniers visserligen icke den rätta. Den måste — när det blir fråga om ordnandet af ett lands försvar, t. ex. Sverges — snarare tala emot de åsigter, rörande organisationen af ett armå-system, som han från sin utgångspunkt, förfäktar, än tvertom. Ty om det är sannt i fråga om en armå, ! som skall inbryta i ett främmande land, att en mindre, utmärkt väl rustad och öfvad styrka är bättre än en större, som sak-s nar de militära egenskaperna i deras hög-s sta grad; så fordrar ett försvar, särdeles af ett vidsträckt land, det stora antalet ( af trupper, som intaga positioner på olikals punkter, kringgå fienden m. m. Har man s ( i — — —— — — — —— här att välja mellan en mindre yrkesarm eller de stora medborgare-armeerna, som si kämpa patriotismens kamp, så kan valet icke blifva ovisst, vare sig det understöd-si i ic eller bekämpas af den franska generaens auktoritet. 1 Här kunde vi stanna, ty den åsyftadel. verkan af general Changarniers åsigter i fråga om våra förhållanden måste förfalla, blott man gör sig klart de olika synpunkterna för sakens bedömmande. ILikväl förekomma i ,,utdraget åtskilliga satser, som vi ej kunna lemna utan vidare granskning. För tillfället må vi blott erinra, att här tala i våra dagar några stora fakta, hvilka böra gälla mer än lösa opinioner, komme de äfven från ,,de utmärktaste militärer-. Vi hafva för våra ögon: det amerikanska kriget, det tyska och det mexikanska. I det första hafva de från de fredliga yrkena plötsligt ryckta männen bildat armåer, som besegrat, efter de blodigaste strider, som krigshistorien känner, en fiende, hvilken länge beredt sig på kriget, egde öfrade otficerare och soldater samt var utrustad ned ypperlig krigsmateriel, hvilken till stor del genom förräderi och svek kommit i dess hand. Det är sannt, att denna kamp kostade norden ofantligt af blod och penningar; det är sannt att framgången måste köpas med förlorade bataljer i krigets början; men dessa förluster tvungo likväl icke norden till en förödmjukande fred. Söderns skrytsamma tal, att man skulle intaga Washington, blef en tom hotelse, och det blef i dess ställe Richmond, som föll. Huru gick det åter med Österrike, yrkesarmåernas förlofvade land? Det förlorade också den första stora drabbningen, men dermed var dess kraft bruten i ett slag. Det obefästade Wien låg öppet för fienden, och freden måste köpas på hårda vilkor. Den myeket omordade , besparingen 3 menniskolif möter ett svar på Sadövas slagtfält. — Frankrikes armåer af omkring 40,000 man, underståda af österrikiska och belgiska legotrupper, lyckades väl eröfra hufvuddelen af det utaf partier söndrade Mexiko; men det lyckades dem dock ej att bibehålla denna besittning, trots allt understöd och det mäktigaste prestvälde, som vid den tiden fanns i den civiliserade