Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1867, sida 3

J. IIINKL. J. I. DIILIONMISLÄIIIU. CH:S 0. BÄCK. J0II. E. NISSEN. A. Th. Chrysander. Udderalla—Venersborg-llerrljunga jernrägs aktiebolag. De i går omnämnda anmärkningarne af venersborgs Tidning rörande grefve Spares anförande lyda sålunda: Ehuru vi ingalunda önska att framkalla och underhålla en polemik angående frågor, som böra ses redan höra till de behandlade, kunna vi icke underlåta att beledsaga ofvanstående an-. örande med några anmärkningar, ihågkommande en gamla satsen, att gifva hvar och en hvad hoom tillhörer. Ordföranden yttrade under sista bolagsstämman, å den Westmanska frågan behandlades, att hvar ch en gör anspråk på att bli trodd på sina ord, ch han tyckte det derför vara besynnerligt, att nan ej gillade styrelsens förklaring, utan ville illvita styrelsen andra motiver för dess handlingsätt. Oaktadt ordföranden tvifvelsutan har samma nspråk med afseende på ofvanstående anförande, unna vi dock icke förhemliga det intryck, som. letsamma på oss lemnat, samma intryck, som rdförandens nppträdande på stämman gaf, neml. tt bemödandet att försvara en sjuk sak nog myctt framskymtar, helst då man icke är så noga; m medlen, för att framställa den i en fördelaktig lager. i Hvad serskildt revisorerna och deras åtgöranden eträffar, så må icke förgätas, att bolagsstämman id deras val utsåg de dugligaste personer, de redaraste och fastaste karakterer, som kunde uppletas, ch att den valde de ifrågavarande personerna med ullt förtroende till deras redbarhet, i ändamål att å till stånd en ordentlig revision. Revisorerna Ides för att bevaka bolagets bästa, icke styrel8. Bolaget hade till dem det förtroende att, m inga svårare anmärkningar mot förvaltningen f dess angelägenheter af dem framställts, så hade äkerligen antagits, att deras yttrande var öfvernsstämmande med verkliga förhållandet. Att rerisorerna motsvarat detta förtroende, riktigt fattat sin ställning och uppfyllt sina skyldigheter, derföre kunna de ej klandras. De hafva haft mod. ut framställa sina anmärkningar till bolagsstämmans bepröfvande och derigenom hafva de förvärfvat allmänhetens erkänsla och aktning, men styrelsens hätskhet. Om de deremot v nog rakterslösa att bemantla styrelsens åtgöranden ch sålunda göra motsatsen till hvad de borde, då ade de stått ganska väl hos styrelsen, såsom könjes af ofvanstående anförande. Det förefaller iget nog, utt en offentlig man kan uttala den sats, tt man af undseende för en et d person eller af gennytta bör förmås att afvika från pligtens väg. Dock borde det icke behöfvas något skarpsinne, ör att inse, att en och samme person har olika unktioner, då han deltager och beslutar i sin communs angelägenheter och då förtroendet kalat honom att granska ett bolags förvaltning, i vilket denna kommun ingår såsom en del, der ett ihmänt intresse finnes bredvid det enskilda. Att Uddevalla stad en gång af bolaget fick ett lån, skall len omständigheten göra, att samma stad skall ätnöjas med alla bolagets transaktioner? Skall den mständigheten, att den ene revisorn, såsom stadsfullmäktig, en gång ,bedt styrelsen om hjelp hindra honom, att såsom revisor af bolagets förvaltning och sedan han erhållit vidsträckt kännelom om densamma, klandra styrelsens lånetransaktioner? Handlar han orätt, derföre att han icke af idel tacksamhet tiger och låter styrelsen handskas med bolagets medel bäst den vill och kan? Vore icke dettaatt, drifven afegennyttan, uppfira det allmänna för det enskilda, det stora för let lilla? Bör man icke högakta en sådan pe son och icke misskänna de motiver, efter hvilka han handlat? Ordföranden beklagar sig öfver, att styrelsen ej erhållit del af revisionsberättelsen förr än en timme före bolagsstämmans början, hvaraf följde, att elsen endast kunde afgifva ett knapphändigt försvar. Man måste sannerligen beundra styrelsens raskhet, då man besinnar, att den samlats, enats om och uppsatt otvanstående anförande på en enda timme, sedan den dessutom först tagit del af den tryckta revisionsberättelsen. Dock får man ej förbise, att revisionstiden var ytterst kort, att fördröjandet af berättelsens utdelning m en kunde bero på oundvikliga binder, att revisorerne ständigt under revisionen kommunicerade sig med styrelsen, hvilken sålunda väl visste, hvilka anmärkningar i berättelsen skulle framställas, och att den dagen före stämman erhöll ett renskrifvet exemplar af densamma. Att ordföranden redan på förhand åtminstone anade den karakter stämman skulle få, kan slutas dels deraf, att han redan den 17 Maj tillställde verkställande direktören Vasa-orden, hvilket redan då fattades så, som skulle denne ej komma att qvarstå till jernvägz öppnande i Oktober, dels deraf att ordföranden vid ett besök i Uddevalla der genomdref att ett ombud i hans smak valdes, för att föra den stadens talan vid stämman, dels deraf att han dagen före stämman gjorde ett misslyckadt försök att göra sig vår stads ombud bevåget. I styrelsens anförande förekommer följande ganska märkliga yttrande: Härigenom har företaget erhållit karakteren af ett slags entreprenad, der ordföranden åtog sig utförandet af arbetet för ett belopp, som med nära 200,000 rdr understeg kostnadsförslaget0. s. v. Just i denna uppfattning har man att söka orsakerna till, att bolagets angelägenheter skötts på sätt som skett. Huruvida ordf. utfäst sig at för en viss summa utföra arbetet och iklädt sig ansvar för alla möjliga ter, lemna vi derhän. Vi hafva uppfattat hans öfvertagande af de 1,919 aktierna så, att han var skyldig att inbetala dem, liksom hvarje annan aktieegare, dock med den skilnad, att, om arbetet kunde utföras billigare enligt fastställd plan än kostnadsförslaget, han skulle slippa att inbetala hvad som icke erfordrades. Till följe af dessa aktier erhöll har emellertid från början en skef ställning, ty han bemödanden måste gå ut derpå, att han mått slippa göra någon utbetalning för dessa aktier Derföre anlitades tvenne utvägar, den ena att för må enskilda personer att öfvertaga aktier, der andra att utföra arbetena så billigt som möjligt Men, vid detta förfarande, hvem får i sjelfv: verket betala de 1.919 aktierna? Vi svara: öf riga delegarne i bolaget och staten. Då så mång: aktier som möjligt redan blifvit tecknade, vidto styrelsen genast vid arbetets början den utvägen att icke lemna arbete åt någon vid jernvägen sävida han icke ingick såsom akticegare. Mång nappade på den kroken, och då af hvarje arbe tares aflöning skulle afdragas vissa procent såsor afbetalning på hans aktie, så är det ätminston troligt, att så mycket l