Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1867, sida 3

icke betingat sig något högre betalning än eljest. Önskvärdt är visserligen att ett arbete utföres med sparsamhet och billigt, men kan man visa att icke detta företag kunnat och bort i enskilda delar utföras mera durabelt? Verkställande direktörens bemödanden hafva vått ut på att handla i dens intresse, som satt honom på den platsen, och, förlitande sig på det öd han i ordföranden ansett sig ega, har han tt temligen egenmäktigt tillväga ech skeft uppfattat sin ställning, i det han betraktat företaget mera som en enskild affär. Man kan icke förneka hans duglighet i mycket, men hans egennytta och eifmyndighet hafva nog mycket framträdt, och an har till en del denna att tacka för de dyra ipropriationerna. Hans afgång var derföre en Imänhetens fordran och nödvändig för att tillFed sställa det allmänna rättsmedvetandet. Denna ng följde också af de utaf revisorerna framIda anmärkningarne, hvilka voro fullt grunlade. Att, såsom ordf. gjort, både muntligen och skriftligen låta påskina, att revisorerna ledts af a motiver, kan ej annat än förundra. Att ankningarne blottställt bolagets låg redit, tr Hvad dessa anmärkningar beträfs ke att ordf. behöfde till den grad frukta bolagsstämman hvad honom sjelf beträffar, att han icke med lika godt resultat kunnat uppträda på ett mera värdigt sätt. Vi beundra och värdera hans insigt och driftighet och äro villiga att följa honom dit och der vi kunna, men derför fordras att icke vår sjelfständighet och våra åsigter uppoffras, ty vi vilja följa honom villigt och med heder från början till slut, beredda till strid och uppoffringar, om så behöfves, följa honom med hela vår ankeoch handlingskraft, päräknande att våra idåer o bemödanden gillas af alla rättänkande. Det i hans makt att bestämma sin ställning och s bundsförvandter. För vår del önska vi lifligt, att för framtiden kunna stå på samma sida som han. Hvad de enskilda punkterna beträssa, hafva vi litet att säga. Hvad beträffar 6:te punkten, så är allmänna meningen den, att verkställande direktörens resa till Stockholm stod i samband med jettekonserten. Då det var hans skyldighet att höra styrelsen, innan han reste, då resan ej brådskade så mycket och styrelsen, åtminstone tidtals, haft täta sammanträden, ända till 3 gånger i veckan, så synes anmärkningen vara på sin platt Vid 7:de punkten erinras att kapten Westman delgass revisorernas anmärkningar först efter bogsstämman och sedan han utträdt ur bolagets tjenst samt att revisorerna frånträdt dessa anmärkningar, åtminstone till större delen. Detta handlingssätt kan ej försvaras. Hvad beträffar revisorernas yrkande att materielen skulle afsynas, så torde detta i första rummet föranledts af de inköpta passagerare-vagnarne. Slutligen meddelar tidningen ett genmäle af en af revisorerna, hr fabrikör Fr. Signeul, så lydande: ,.Då vid jernvägsbolagsstämman i Wenersborg, den 11 dennes, hr grefve Eric Sparre, i min frånvaro, funnit för godt att angripa mig i min egenskap af såväl stadsfullmäktig härstädes, som af nämnde bolags revisor — genom att mot mig bemärka såsom ovärdigt, att å ena sidan bönfalla om lån för kommunen, och Uå den andra klandra jernvägsstyrelsens åtgärd att uppfylla denna anhållan anser jag mig föranlåten att offentligen genmäla: att jag som stadsfullmäktig icke det ringaste haft med några lånetransaktioner i detalj att bestyra, utan endast att bemyndiga drätseloch serskildt anordnad finanskomitet, att på fördelaktigaste vilkor underhandla om lån för staden till amda maximibelopp, och att jag först vid revisionen i Wenersborg erfor att at dessa, till betydligare summor fastställda lån, en relativt mindre del, å 20,000 rdr, på kortare tid innehafts utaf bolagets medel under afbidan på en större remiss från annan långifvare. Äfven om jag varit medlem af drätselkomitcen och som sådan underskrifvit reversen till jernvägsbolaget, hade det icke tillkommit mig, utan bolagets styrelse, att hafva reda på de föreskrifter i bolagsordningen, hvarefter bemälta styrelse skall handla. I min befattning som revisor har det ålegat mig att strängt bevaka bolagsmännens rätt och tillika uppmärksamma, att den af K. M:t fastställda boagsordningen noga efterlefves; ty icke ens bo esstämma eger rättighet, såsom förhållandet var is att tillintetgöra en enda 5 denna med mindre in ändring j af enskild tacksamhet eller andra ömtåligare förbindelser, finner s i inre jäf förhindrad att, som s uppdraget, måste, enär det är frivilligt, afsäga sig samma; men åtager han sig det, åligger det honom ovilkorligen att på ett värdigt sina principalers förtroende. Jag har icke varit bunden af några considerationer. Allmänheten må afgöra hvems uppfattning om en revisors moraliska pligter är den rätta, antingen den af mig nu anförda, eller den af hr grefve ic Sparre, genom sitt anfall mot mig, vid bolagsstämman uttalade. Slutligen får jag på grund af de i revisionsberättelsen tillräckligt framdragna skäl uppriktigt förklara, att det verkligen varit mig i hög grad motbjudande att af landshöfdingen m. m. ledamoten i lagberedningen ete, herr grefve Eric Sparre erhålla undervisning om hvad som är värdigt eller ovärdigt uti en persons handlingar. Uddevalla den 13 Juni 1867. redr. Signuel. A —