Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1867, sida 2

all denna egennyttiga omsorg försumma vi så ofta att vårda hjertats angelägenheter. Känna vi en ungdomlig böjelse, så göra vi oss ej besvär att utforska om det är ett flyktigt tycke eller on verklig kärleks första uppvaknande; det låta vi tiden och omständigheterna utveckla; vi inbilla oss att det nog blir tillfälle dertill; — och emellertid blir det varma hjertat kallt, beräkningar och försigtighet börja utöfva sin störande inverkan, och hvad som förekom den unge mannen lätt, blir vanskligt för den äldre, han öfverväger och uppskjuter, tilldess han blir för gammal att göra så väl sig sjelf son någon annan lycklig, — och blir en gammal ungkarl. Jag vill — så slutade han sina betraktelser, — taga exempel af denna ovanliga qvinna samt öppna mitt hjerta och mitt hus för den upplisvande ungdomen, — men både nu och under hela min lefnad skall jag likväl erkänna sanningen af den gamla satsen: Det är icke godt, att menniskan blifver allena! Slut.