träden varsnar man en blytung himmel. Allt är dödt och stumt, man känner, att den omätliga svepningen undertrycker hvarje ljud. Endast en dof, enformig susning, som stundom stiger, sväfvar fram mellan träden, lik en orgelpsalm. Luften är mättad af en blåaktig ton, härrörande från himmelens blyfärg, snöns matta hvithet och det gröna barret, mörkt som korpens vinge. Hela denna majestätiska scen, oändligt poetisk, är öfverlägset framställd. Konstnären har målat sin duk med en ovanligt bred pensel. Teiaterna och demiteinterna flyta i hvarandra på det mest lyckliga sätt, och de olika tonerna äro varmt behandlade. Här finnes hvarken påmålning eller osäkerhet. Den slumrande naturens mäktiga uttryck är gripet ur verkligheten; sådant som konstnären har skådat det, sådant har han äfven återgifvit detsamma. Impasteringen, skickligt använd i de transparenta färgerna, bar ingen tyngd. Snödrifvorna nedtrycka granarnas grenar, men mar varsnar tydligt, att då alla dessa hvita stjerno smält och en frisk vind blåser upp, grenarna skola återtaga sin smidighet och höja sig. Denna intagande tafla tillhör kejsar Napoleor den 3:dje. . Af en helt annan karakter är Utsigt från Brunnsviken. Naturen har förändrat utseende. Luften är bla men det är den genomskinliga, strålande blånad som tillhör sommarens sköna dagar. Också här finner man en mästares pensel. Det första planet, måladt med stor kraft, skiljer sig ypperligt från de öfriga, hvilka mångdubbla ig i oändlighet, för att till slut bilda lointainei af utmärkt djup och finhet. En särdeles angenäm mildhet är utbredd öfver den pittoreska kompositionen. Man påträffar der alls icke dessa torra konturer, så vanliga hos landskapsmålare som önska obestämdt förlänga sina fonder genom att mångfaldiga planerna. De gröna skiftningarna smälta väl tillsammans. Luften, som hvilar öfver sjön, intränger mellan de omgifvande löfverksmas sorna och ger åt dem deras mjukhet. I topparne af de löfrika träden tycker man sig förmärka en sakta dallring. En enda anmärkning! Sjöns vatten saknar måhända genomskinlighet Användandet af alltför obemängd blyhvitt har såsom oss tyckes, årägabragt en stelhet, stridande mot de mjuka våglinier, som böra finnas hos vattnet. Detta är emellertid en obetydlighet, då man tar i betraktande den kraft i det hela, det märskap i detaljen, som här äro ådagalagda och som utesluta hvarje småaktig missuppfattning.