ligger uppå stagnation i rörelsen. Det var vid denna tid förlidet år, som den höga räntan af 10 Å i banken och 12 Zi den öppna marknaden förstörde förtroendet och förorsakade den nedgång i vårt affärslif, hvars verkningar vi nu erfara. Två och en half eller två förmå nu ej verka ett återupplifvande. I fjor voro pengar knappa, emedan ingen ville låna ut; i år äro de ymniga, emedan ingen vill låna. Oaktadt diskonteringar kunna med lätthet göras till något mer än den nominella räntefoten, så iro våra affärer betydligt under den punkt, der de stodo för 12 månader sedan. Orsaken är, att i alla perioder af komersiell rubbning komma de materiella följderna icke omedelbart, utan först någon tid derefter Om vår export under 1867 röjer stark förminskning, så är detta följden af trångmålet 1866. På samma sätt, om diskontmarknaden är öfverfylld af penningar, så härleder det sig från minskade order på utländska varor, då affärsmännen inkräfva från utlandet sina utestående fordringar och sälja varor eller papper ofta med stora uppoffringar. Dessa transaktioner äro följder af den sista krisen och hafva vållat ett stort tillflöde af kapitaler, af hvilka största delen anlände efter det den tvingande nödvändigheten för deras bruk var öfverstånden. I alldeles samma mån som affärerna sammandragits, hafva medlen för deras bedrifvande tillväxt. Ett tillslöde af metallförråd förra året skulle sannolikt hafva räddat ett ofantligt belopp af förluster och lidanden. Då det kommit nu, har det blott ökat svärigheterna, genom att öfrerlasta oss med kapitaler, sör hvilka vi sakna användning. Iländelserna under detta och förra året äro egnade att åter pröfva sanningen af det ofta omtalade axiomet, att billiga pengar föder spekulation. Intet symptom deraf har ännu visat sig. icke heller kan man motse en rörelse i denna riktning. Det skall i sanning blifva svårt att anföra någon period, då allmänheten visat mindro benägenhet att uppmuntra ej blott nya spekulationer, utan äfven goda företag, hvilande på solida och påtagliga grunder. — Det är alltså tydligt, att den närvarande låga räntefoten är verkan af frånvaro utaf spekulation och kan således näppeligen väntas skola återupplifva densamma. Men i detta fall bör man åter se till framtiden. Efter ett år eller två skall allmänheten hafva återhemtat sig från den närvarande förstämningen. Kapitalisterna skola bli trötta vid att taga blott 2 a 3 procent ränta, och skola söka nya utvägar för penningarnes mera lönande användning. Det är alls ej omöjligt att en ny mani då kan uppstå. Men nu kan man ej tänka derpå. Efter all föregående erfarenhet fordras det 2 å 3 år efter en kris till att återupprätta det förtroende, som blifvit så svårt rubbadt inom lika många månader. i Det engelska bladet talar vidare om de faror för affärslifvet, som kunnat uppstå, derest mordattentatet på Rysslands kejsare tagit en annån utgång. IIufvndsumman af framställningen är hvad vi mer än en gäng tagit oss friheten påpeka, med särskilt hänsyn till kapitalisterna, att företagsamheten kan lätt dödas, genom strypsystem och ockerräntor, och då blifver dfrefter öfverflöd nog på penningar; men fet dröjer länge innan rörelsen åter an i gång, och under tiden har man förlorat vida mera än man vunnit på den tillfälligt uppdrifna räntefoten. H I Förlusterna för dem, som direkt drabbas af strypni gan och följderna deraf i arbetslöshet oc sattigskatter, det är något, som man ssir på köpet. Staden och Länet. Sdtadssullmäktikvalet, i ledigheten efter konsul E. Bqye, har i dag egt rum inför Magistratqu och utfallit så, att handlanden hr F. Ol Strömman blifvit med 15.585 röster utskdd till stadsfullmäktig. Närmast i röstetal var handlanden L. A. Andersson, kom hade 3,085 röster. I öfrigt erhölle kapten K. E. Leijonhufvud 1, 663, lektor Fr T. Blomstrand 1,333, kapten P. Sswsn 65, grosshandlaren E. Heyman j:r och postdirektör G. Amben 30 röster. — Röstsedlar hade afgifvits af 78 pefs her — Göteborgs ho zre Elementarläroverk, jemte ofrigd Elementarläroverken i Göteborgs stift. Såsom förr är nämndt, har rektorn för det förstnämnda Läroverket hr A. O. Hellrlin afgifvit den öffiga