Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1867, sida 2

sin möjliga framtidshimmel. En annan möjlighet, att han i Julies hjerta ej längre innehade något rum, föll honom äfven in; han kände ju icke ens hennes nuvarande lefnadsförhållanden; kanske de erbjödo hinder för uppnåendet af hans önskan. Många tvifvel och tankar vexlade denna afton och natt i Harders sinne, men hans beslut blef allt fastare; han kände sig öfvertygad att han hade försummat det tillfälle, eller rättare sagt den Försynens skickelse, som hade låtit dem mötas för första gången vid uppförandet at , Hvita frun, och att visa samma rörsummelse vid detta andra möta, det vågade han ej. Lyckans gåfvor läggas ej flera gånger i vår väg, om vi ej med tacksamhet gripa dem, och att ägandet af Julie skulle för honom vara en Guds gäfva, det trodde han trots ungkarlsvanornas alla invändningar. Icke med den unge friarens längtan och värma emotsåg han den timma, som skulle afgöra hans öde, utan med oro och en viss tvekan hörde han klockan slå fyra, — den tid då Julie hade sagt att hon kunde träffas. Då han stod utanför dörren och väntade att blifva insläppt, var det ej utan att han önskade sig långt derifrån; — han kände sig förlägen vid tanken på sin afsigt, och något af den forna rådvillheten började röra sig inom honom, men han hade ej tid till vidare öfverläggningar, ty fru Holm sjelf öppnade, emottog honom mycket hjertligt och sade att Julie var nyss hemkommen, men hade endast gått upp på sitt rum och skulle straxt komma ned. Emellertid bad den unga frun Harder taga plats; han föreföll henne nästan som en gammal bekant, dels eme